Jag skäms fruktansvärt mycket över dessa problem

Jag har haft självmordstankar sedan jag var fem år gammal. Utöver detta har jag även haft självskadetankar. Jag har hållit på med olika självskadebeteenden i fyra år och skadar mig själv än idag. Idag försöker jag gå ner i vikt för att jag hatar mig själv och min kropp. Jag tycker att jag är för tjock trots att jag väger xx kg och är 165 cm lång. Jag begränsar mitt matintag och tränar tills det värker i hela kroppen. Det kan gå sju, åtta timmar mellan måltiderna. Mitt mål är att väga xx kg. Dessutom skär jag mig själv med rakblad. Jag skär mina fotsulor så att ingen ser ärren och såren. Varför skär jag mig själv? Skälet är att dels, får det känna mig att jag finns på riktigt och dels, gör det att jag kan stå ut med den psykiska smärtan som jag känner.

Jag skäms fruktansvärt mycket över dessa problem och vågar inte berätta för BUP om det. Orsaken är att min terapeut tycker att jag är tillräckligt gammal för att hantera mina problem på egen hand. Hen tycker att det är inte nödvändigt att jag kontaktar vården för minsta lilla problem som jag har. Hen anser att jag är en hypokondriker som överdriver mina problem. 

Min fråga till er är: Ska jag kontakta BUP trots min terapeuts råd? 

Berry

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tror att även äldre människor kan behöva hjälp med sina problem och även en hypokondriker lider och kan behöva hjälp. Att vara vuxen innebär knappast att man alltid ska klara sig själv. Vi behöver alltid andra att prata med och som vill lyssna.

Dina problem låter allvarliga och det skulle underlätta för dig om du fick hjälp. Men det bygger lite på att du vågar prata om dig själv. Du skriver att du skäms mycket och därför inte vågar berätta. Det är naturligt att man inte vill berätta om sådant som man skäms över men samtidigt måste du göra det för att få rätt hjälp. Hur ska du då göra? Ett vanligt sätt är att säga att man har saker man egentligen vill tala om men att man skäms. Då kan man tala lite om det  - att skämmas utan att prata om anledningen. Det brukar kännas lättare efter ett sådant samtal. Eller också får du pröva sig fram. Men risken är att om du håller något hemligt lång tid blir det ändå besvärligare att berätta om det än i början. Man är rädd terapeuten ska fråga -varför har du inte berättat tidigare? Men det finns ett bra svar - "jag skämdes så mycket". Och det är ett fullkomligt godtagbart och rimligt svar. Det förtjänar vår respekt!

Så jag tycker du ska försöka berätta att du skär dig illa för att känna att du lever och att du har en ätstörning som kan bli farlig för ditt liv. Det är inget du behöver skämmas över. Så ta kontakt med BUP och pröva att prata om de svåra men viktiga sakerna.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta