Är skolan skyldig att anmäla misstanke om ätstörning?

Hej! Vet inte om detta är rätt sida att vända sig till och fråga men jag provar. 

När jag var femton och gick i nian började jag äta mindre och gå ner i vikt mycket snabbt. Jag är nu 18 och har varit inlagd på sjukhus för min anorexi. Jag blev alltså synligt sjuk när jag var 15 och nu börjar jag fundera på skolans skyldigheter. Det var nämligen flera lärare och elever som märkte att jag började må dåligt när jag insjuknade i anorexin. Många av mina kompisar sa till lärarna att jag inte åt och tränade överdrivet mm. Min fråga är alltså om det finns en lag eller liknande som säger att läraren/skolan är skyldig att anmäla om man misstänker att en elev har en ätstörning? Eller om det inte finns någon sån? Tacksam för svar då detta gnager inom mig. 

Frida

BUP svarar:

Hej!

Tack för din fråga. Den är knepig att svara på av flera skäl. För frågan är vad lärarna märkte och inte märkte. De kanske märkte att du mådde dåligt men inte så mycket mer? Många av dina kamrater sade till lärare att du åt och tränad mycket. Men det är ju ingen förstahandskunskap om dig och din situation och väldigt många elever håller på och tränar och "bantar". Man skulle ju önska att lärare som får sådan information från oroliga elever gör något åt det men så är det nog inte alltid.

Om du hade gått i samtal hos skolsköterska eller kurator hade situationen varit en annan. Beroende på din ålder hade de varit skyldiga att informera dina föräldrar(vårdnadshavare) om du haft en allvarliga ätstörning.

Det finns en lag om att skolan och andra myndigheter vid oro för att Barn och Ungdomar far illa ska anmäla till Socialkontoret. Detta gäller även om barnets/ungdomens eget beteende är självdestruktivt tex missbruk. Den skulle kanske kunna användas även vid oro för  allvarlig ätstörning men vanligen tar man då kontakt med vårdnadshavare.

Jag förstår din fråga men för att få mer exakt svar kanske du ska ta och kontakta Skolverkets upplysningstjänst, 08-527 332 00, telefontid vardagar kl 09.30-11.30 och 13.00-15.00  

Men frågan är också varför du är så sysselsatt av den frågan nu? Det är en fråga som gnager. Jag tänker på dina föräldrar. Vad visste de och vad gjorde de? Och du själv - berättade du hur du mådde eller försökte du dölja? Kanske du då inte kunde berätta hur du mådde och vad du gjorde och hoppades att du skulle bli upptäckt? Att någon ändå skulle förstå din hopplösa situation och försöka hjälpa dig? Då blir det kanske nu, efter flera år, en stor besvikelse och en kända av att blivit sviken. Att de inte tog hand om dig när du ändå visade tecken som de borde förstått?

Oavsett vad lagen säger och hur andras skyldigheter kan ha sett ut så kan du ha denna känsla och den kan vara alldeles riktig oavsett lag o skyldigheter och kanske kan du också känna sorg över att det blev på det viset. Jag tycker du ska döma dig själv milt och du har lärt dig att andra är inte ofelbara. För oavsett deras skyldigheter så borde de tagit reda på hur du mådde och sett till att du blev hjälpt. Så kan jag tycka nu men jag är ju inte en stressad lärare med tusen uppgifter i huvudet.

Hoppas att du nu blir frisk och stark och vågar leva fullt ut!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta