Pluggade cirka sju timmar varje dag

Hej, jag mår inte så bra.så har det varit 3 år,just nu känns allt konstigt. Ibland i några timmar verkar det ok men inte längre än så. För det mästa har jag ångest, jag har också varit med om 2 gågnger då jag tror jag har fått en panikattack, jag hyperventilerade hade hur mycket ångest som helst! Jag visste inte var jag skulle ta vägen! Jag nervärderar mig hela tiden men då var det mycket starkare jag tänkte att jag var en "idiot""duger inte till något" m.m, jag kollade mig omkring hur jag kunde dö,jag ville bara fly,men enda planen jag haft innan har varit att ta en massa tabletter och jag är rädd för smärta så jag tog en penna och rev mig tills huden gick upp. Jag har självskapat 4 gånger innan men då kände jag verkligen ett behov till det. Det pågick i 2 timmar. (Alltså självskadande jag istället för att ta livet) Min sömn är inte den bästa heller, jag har så mycket tankar att jag får ångest så jag tar upp mobilen,det hjälper lite att koppla bort. Jag får då cirka 3-5 timmars sömn per natt.Det, ångesten och stressen gör att jag inte orkar mycket. Nästan hela tiden tänker jag på hur jag kan dö. Så saker jag gillade förut är inget jag sysslar med längre, det enda jag känner är det som tynger ner hela tiden. Jag känner även att jag inte är värd något tex mat, för jag tycker jag är ful och tjock, så jag låssas att jag inte gillar den. Frukost äter jag ALDRIG,nästan aldig lunch. Det blir mycket konflikter hemma och jag blir så lätt irriterad på saker, det känns som om "min bägare" alltid är fylld och att minsta saken gör att det blir jobbigt. Förut städade jag mitt rum hela tiden men nu är det alltid stökigt för jag har inte orken att göra något. Men som sagt vissa timmar är det nästan ok och det känns så meningslöst att ta hjälp då eftersom att jag inte har ångest då.Det känns jätte konstigt att det kan gå från att vilja dö till ok.!? Borde jag söka hjälp även om det är ok ibland? Jag är rädd att jag mår ok om jag tex skulle prata med en skolkurator. Jag tycker det även är jätte jobbigt att prata om, tips? Det är så svårt att beskriva hur jag känner tycker jag själv. En till anledning värför det känns fånigt är att jag har ok betyg, eller enligt mitt huvud är de inte bra nog, mitt huvud: A-godkänt BCDEF-dåligt Jag har mest B, 3 A,3 C. Jag har jätte mycket prestations ångest och är alltid jätte stressad att jag har dyslexi vilket gör att det tar cirka 2 1/2 vecokor att förbereda sig för ett prov. Jag pluggade cirka 7 timmar varje dag utan pause OAVSETT! Oavsett lov eller helg eller födelsedag. Jag är så stressad hela tiden. Framtiden känns stressig också att tänka på, jag kan få ångest av att tänka på min framtida ekonomi framtida liv allt i framtiden känns jobbigt!!! Hur kan jag lugna ner ångest stress? Jag orkar inte plugga men jag får så mycket ångest att jag tvingar mig själv. Oavsett hur mycket jag har att göra så känns det stressat och ibland bryter jag bara ihop och sätter mig ner på golvet och gråter men det gör mig ännu mer stressad eftersom jag inte får något gjort. Jag blir ändå aldrig stolt. Mina föräldrar har jag ingen bra relation med pga mycket bråk, så om jag skulle berätta för skolkuratorn och hon skulle ringa mina föräldrar vet jag inte vad jag skulle göra! Jag kanske inte skulle inte åka hem, eller jag blir bara så rädd av tanken, men jag skulle ändå väldigt gärna ha någon att prata med! Vad ska jag göra? Jag vill verkligen inte att dom ska veta för när jag har försökt att berätta förut har dom inte varit förstående. Vad ska jag göra!? Och om skolkuratorn nu skulle ringa vad ska jag göra?

d

d

BUP svarar:

Hej!

Du verkar själv vara lite inne på att ta kontakt med skolkuratorn. Det tycker jag är en väldigt bra idé för du behöver verkligen någon att prata med. Du vill det själv. En mycket naturlig utgångspunkt är din dyslexi. Hur får du hjälp och stöd i skolan? Jag tror det finns en hel del att prata om runt det. Du är orolig att andra inte ska förstå hur du mår utifrån att du har bra betyg. Men här beskriver du också hur mycket jobb det blir och hur ångestdrivet ditt skolarbete är.

Jag tycker du kan utrycka det väldigt bra. Ibland är det lättare att skriva än att berätta för någon ansikte mot ansikte. Kanske kan du ta med ditt brev till oss om du tror det skulle underlätta.

Du är väldigt orolig för hur dina föräldrar ska reagera utifrån att de varit oförstående förut. Desto större skäl tycker jag att de får reda på hur du verkligen mår så att de kan stötta och hjälpa dig med din oro över hur det ska gå och om din framtid. Dina föräldrar tycker nog att du är väldigt duktig som kan arbeta så mycket och har så bra betyg men de vet inte att du betalar ett högt pris. Jag tror du kan få hjälp så att det fortfarande går bra i skolan men att du också mår bra.

Många barn/ungdomar med med någon typ av funktionsnedsättning får lätt dåligt självförtroende och känner ingen stolthet över sig själva. Men jag tycker nog att du har alla skäl att känna dig stolt över dig själv och jag tycker du ska känna att du är bra och värd att må bra inte bara ibland utan ofta. Du är också värd att få stöd och tröst när du behöver det.

Nu det väl sommarlov och ingen skolkurator arbetar. Du nämner inget om hur du har det med skolkamrater. Har du tid att umgås? Kanske kan du få en del tips och stöd genom att chatta anonymt på Tjejzonen. Du vet säkert mycket om dyslexi men annars kan du titta på Dyxlexitips. Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta