Har jag inga känslor?

Hej,

har på senaste tiden funderat mycket på mina egna känslor och fått för mig att jag upplever mig själv som känslolös för det mesta. Kan bli arg men det händer inte så ofta längre, och ledsen men det är för det mesta ytligt, typ gråt till en sorglig film eller liknande. Vänner och familj talar om kärlek som något man känner i kroppen, en värme eller liknande men när jag tänker på folk jag "älskar" är det egentligen bara en tanke? Känner inte direkt något och kan inte beskriva glädje mer än att tiden går fort. Kan skratta och så men mellan skratten verkar inte så mycket hända. 

Mitt humör kan påverkas mycket av hur jag fysiskt mår dock, är vädret varmt är jag oftast sur eller om jag är trött.

undrar om detta är normalt eller om jag är emotinellt avdomnad eller något?

finns det sätt att känna mer känslor?

tack.

ame

BUP svarar:

Hej Ami!

Tack för ditt brev. Du ställer en ovanlig fråga, men mycket viktig.

Det är sant att man kan hamna i tillstånd när man känner sig liksom känslomässigt förflackad. Det kan vara en del av mycket allvarlig psykiatrisk sjukdom som därtill har många andra påtagliga svårigheter. Utifrån ditt brev verkar detta inte gälla för dig.

Det kan också vara en reaktion på svåra upplevelser, ett slags sätt att blockera minnena. Jag vet för lite om det skulle vara tänkbart för din del, men du vet nog om du har något sådant bakom dig.

Men jag tycker att frågan är viktig för att när jag läste ditt brev så tänkte jag att det säkert är många som kan känna igen sig i att vi är översköljda av rapporter om våld och katastrofer, demonstrationer, hämndaktioner, sanslösa kärleksupplevelser, mobbingfenomen med mera. Kort sagt är det svårt att freda sig mot förväntningar från andra – och kanske också från sig själv – att man ska delta i all denna dramatik.

Du känner nog till begreppet temperament. Det är ett urgammalt begrepp och en grov beskrivning av att alla människor har olika sätt att reagera. Man kan ha en tendens att ofta reagera livligt, lätt bli nedstämd eller lättirriterad, förhålla sig lugn, vara gladlynt med mera. Och när dessa olika sätt att förhålla sig inte ger problem i samvaron med andra eller vantrivsel med sig själv är de snarare personlighetsdrag än att något är fel.

Känslor har du ju; mår sämre när du är trött eller när kroppen inte trivs, du kan skratta och bli berörd av en film. Kärlek är något man upplever väldigt olika, alla känner det inte i kroppen. Du beskriver din glädje som att tiden går fort, det brukar ingå i beskrivningen av ”flow” som är ett starkt positivt tillstånd.

Jag hoppas du inte tycker jag förringar dina funderingar. Men du har inte beskrivit några symtom på nedstämdhet. Och om du inte har plågsamma svårigheter i ditt förflutna, som du behöver kunna hålla ifrån dig (och kanske få hjälp med), så tycker jag du ska ifrågasätta att alla måste känna så starka känslor.

Just du kanske är en stabil, sansad och eftertänksam person?

PS Jag bifogar en text kring identitet, där finns några webbsajter som kan vara bra att besöka.  


 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta