Vill ha tillbaka min pappa

Hej! Jag har skrivit hit så många gånger, om jätte mycket olika saker. Men det finns ju en punkt i de alla och det är väll att jag mår fruktansvärt dåligt. Det är därför jag skriver hit varje gång. Men nu tänkte jag ta upp det om min pappa. Min pappa är en stor del i att jag inte mår bra. Eftersom han är alkohlist och att växa upp med en alkohlist som förälder är inte lätt, fakstikt inte lätt över huvud taget och det är inget som man bara kan gå vidare med. Utan min sanning är att jag är förkrossad, sitter och gråter varje dag, vill bara hoppa framför tåget och det är hemskt. Sen är det inte bara min situation med min pappa som lett till min djupa deprission och mycket annat som jag har. Men det är absolut en stor del i det. Hur ska man må bra i det här? Hur ska jag någonsin kunna må bra av att ha gått igenom allt som hänt under min barndom med min pappa? Någonting som är ännu svårare är att vi inte har kontakt idag. Och ingen förstår mig, har pratat med kompisar, kuratorer, psykologer, inte en ända människa kan förstå mig. Bara att sitta och skriva det här får mig tårögd nu, men det är hemskt att känna sig så borta från allt, svårt att förklara men det är obehagligt läskigt att känna att det inte finns en ända som kan hjälp dig. Inte ens min mamma förstår mig, ingen i min familj förstår mig och det är också jätte jobbigt för dom alla spelar som ingen ting har hänt och att allt är bra, och liksom förväntar sig att jag ska kunna må hur bra som helst? Hur? Att vara så här ensam och då har jag mycket problem med min mamma också,inga vänner ingenting ibland önskar jag bara att jag hade någon att gråta ut hos. Men har skrivit hit om min pappa förut men ingen verkar heller förstå mig då. Det är inte så att jag kan ta att nån enstaka gång i månaden få träffa min pappa, med en annan människa som ska se till så att allt går bra. Jag vill ha tillbaka min pappa, min pappa var den jag älskade mest i hela världen, han var inte frånvarande när jag var liten och det är därför det gör så ont nu att han är borta. Hellre att aldrig ha en pappa än att förlora en. Vi hade så kul ibland, blir så ledsen av att tänka på minnen som vi har. Vet inte vad jag ska ta mig till? Vill inte ha det såhär, och det går inte att fixa inget kan bli som vanligt igen, aldrig. Det går inte att spola tillbaka tiden och ändra på någonting. Ingen kan hellre hjälpa mig så såklart man ofta överväger att ta sitt liv istället. Sen väntar jag bara på att min pappa ska dö snart. Han har vart alkohlist i många år, och alkohol leder till döden såklart. Min farfar dog och han var alkoholist så det gör inte saken bättre heller. Är helt mållös och chokad över hur mitt liv är, när jag lekte där i lekparken med pappa och mådde så bra. Och nu är det såhär. Dagarna bara går och går sen nån dag är han död. Kanske för alkoholen eller för att alla dör någon dag ändå. Men vad ska jag göra då? Då är jag förkrossad och kommer inte kunna leva en sekund till. Då är jag död.

Maskrosbarnet

BUP svarar:

Hej!

Du uttrycker en stor sorg efter din pappa och den tid då han var en god förälder. Du vill ha honom som han var och den goda tiden tillbaka. Det är inte svårt att förstå.

Men, och det är en fråga som gör ont, är det möjligt? Det kräver att din pappa tar tag i sitt alkoholmissbruk och tar sig ur det liv han nu lever. Det hänger på honom. Det enda du kan göra är att säga till honom hur mycket hans grava missbruk har påverkat och fortfarande påverkar dig. Mer kan du inte göra. Och det är inte så säkert att han ändå förmår ta sig ur det (och den besvikelse du måste känna på honom finns ju också kvar).

Så vad kan du göra för att hjälpa dig själv? Du skriver till oss och det är bra. Men du säger också att inte heller vi förstår och kan hjälpa dig. Och det fastän du skriver till oss varje gång.

En sådan här frågelåda kan ge stöd, råd och förståelse i viss mån. Men för att få mer hjälp behöver man möta någon i ett samtal och då tillsammans och på ett annat sätt tala om det som är svårt.

Jag tror att du behöver just det: att få tala med någon för att känna dig förstådd och för att bli hjälpt.
Att skriva till oss är inte tillräckligt. Du har på ett sätt stannat kvar hos din pappa, så att din stora saknad efter honom, alla dina tankar på och stora oro för honom, fått ersätta att han inte längre finns hos dig fysiskt.
Kanske känns det som att du oåterkalleligt förlorar honom om du slutar att sakna och oroa dig för honom. Men du kan inte förändra hans situation. Och du behöver själv må bättre.

Vänd dig till ungdomsmottagningen. Du kan också chatta med eller ringa till tjejzonen eller organisationen maskrosbarn för ungdomar med en förälder som har missbruksproblem.

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta