Hen som har problem med att somna

Jag är i sena tonåren nu och har sedan 8 år tillbaka haft svårt att sova på nätterna. Eller i alla fall biten med att somna. Det började med att jag blev mobbad för min vikt under långa perioder. Efter några år slutade det men istället för att andra sa det till mig sa jag det till mig själv. Det fick mig att känna mig som att jag inte tillhörde någonstans. Jag ville inte vara mig själv längre. Därför gjorde jag allt jag kunde för att bli mer åt det hållet jag ville vara. Jag tror att jag fortfarande är samma människa men jag vet inte längre om jag är det för jag minns inte hur jag var. Jag har använt humor för att ta mig ur de flesta jobbiga situationer. Jag har ett bra "pokerface" så att ingen vet hur jag egentligen mår. 

Allt det har påverkat negativt för jag har nu varit inne i en rätt lång period av att känna mig ensam hela tiden. Det tror jag beror på att det var det jobbigaste och det är bara en känsla som inte försvinner. Nu har jag många jättebra kompisar, men ingen kan få mig att inte känna mig ensam.

Jag kan inte känna mig älskad av någon. Om någon säger att jag inte är tjock längre tror jag inte på den personen. 

Det enda jag vet är att jag är väldigt snäll av mig. Det har dock blivit utnyttjat och fått mig att må ännu sämre. Jag vill inte vara snäll när det bara får mig att må dåligt, men jag kan inte vara elak. 

Det finns en person som är speciell för mig och som jag tänker på dygnet runt, när jag är medvetande eller inte. Den här personen betyder allt för mig och jag är kär i den. Men personen har sagt att det "känns inte som att vi är dom som är på g med varandra och sen blir tillsammans". Det krossade mitt hjärta. Den här personen har ett bra förhållande och det är jag glad för men det är jag som vill vara i det bra förhållandet med den. Hen får inte veta att jag är kär i hen för det kan förstöra vår vänskap. Och utan den skulle jag tappa all lust att leva. Igen. 

I flera år har jag äntligen lyckats med en sak i att komma över allt. Eller ja, inte helt men på god väg. Och det är att våga ta av sig tröjan när andra är i närheten. Jag tränar säkert 8 gånger i veckan och anstränger mig för att se ut som jag vill men vad än vågen och måttbandet säger så ser jag ingen skillnad. 

Jag har humörsvängningar väldigt ofta. De kan komma när som helst. 

Min uppväxt förutom mobbningen bestod av en jobbig skilsmässa där mina föräldrar gjorde många misstag om man kan säga så. De försökte få mig att tycka bättre om den ena och sa saker ett barn inte ska veta om vad som var anledningen. 

Förutom det var jag tvungen att ge mig själv vad som för omvärlden liknade ett självförtroende. Eftersom jag är relativt blyg av mig så tvingade jag mig själv till att inte verka som det. Alla mina vänner idag tror att det är så, men egentligen har jag samma dåliga självförtroende. Jag är därför väldigt känslig mot att någon är bättre än mig på något jag vill vara bra på. Det kan göra ont nästan. Men bara om jag får höra det.  Om någon skryter med att dom är bättre än mig. För det påminner mig om jag inte är bra. 

Jag vet att jag skulle testa positivt på de flesta utvärderingar med någon typ av störning för det är sant. Jag har läst på om depression, bipolära sjukdomar osv och jag passar in på det. Jag behöver hjälp med att sova, acceptera mig själv och veta vem jag egentligen är och inte den fejkade versionen. 

Mina känslor får inte plats att skriva ner men jag får aldrig tid att ta tag i något problem innan något nytt dyker upp. Men jag vet att allt kommer från min jobbiga uppväxt. Det som hände borde inte påverka mig så länge. 

Hen med svårt att sova

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt välformulerade och detaljrika brev!

Du beskriver en del händelser i ditt liv som jag också läser som en skildring av din kamp med dig själv. Du verkar vara på väg att skapa en identitet och vägen till att hitta den är inte helt lätt. Samtidigt visar du i ditt brev att du har en god förmåga till självreflektion och självmedvetenhet som ger goda förutsättningar att verkligen forma sig själv.

I stället för att gå in på alla detaljer, tänkte jag hänvisa dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Där kan du få en samtalskontakt som stödjer dig i ditt sökande (ungdomsmottagningen.se).

Men en sak vill jag i alla fall göra dig uppmärksam på - inte minst för att det dessvärre är många ungdomar (och även vuxna) som går vilse i det. Man kan aldrig "diagnostisera" någon störning utifrån en symtomkatalog man hittar på nätet - det är en grav missuppfattning.

Som du själv har lagt märke till  kan man passa in i en rad av "störningar" fast man är en helt normalt funtad person med helt vanliga problem i livet. Glöm alltså det!

Men hjälp med att kunna sova behöver du. Oftast är det inte medicin som är det bästa utan just det jag har nyss rekommenderat: samtal som reder ut vad som ligger i ens oro.

Lycka till!