Normalviktig eller underviktig?

Hej, Under ungefär ett år har jag mått dåligt, skadat mig själv osv. Nu har jag även börjat få problem med maten. Jag vill gå ned i vikt. Just nu väger jag ungefär xx kg och är xxx cm lång. Är detta för lite? Mitt mål är att väga xx kg, minst xx kg. Har laddat ner några kalori-räknar appar som jag skriver i dagligen. Nu varje gång jag äter något kollar jag hur mycket kalorier det är och det ända jag tänker på ang mat är hur många kalorier det är i, och att de inte får överstiga maxet antal kalorier. Jag tränar även x h i veckan. Har under ungefär x veckors tid sakta dragit ned min kost så mina kompisar inte ska märka något. Men för någon dag sedan var mina släktingar, som jag träffar jättesällan, på besök och under hela helgen kommenterade de min vikt och att jag vägde för lite. Mina revben, höftben och nyckelben syns tydligt, men vill ändå gå ned i vikt. För när jag ser mig själv i spegeln är allt jag ser bara fett. I skolan bär jag mest lite större kläder så ingen ska lägga märke till något. I skolan äter jag nästan ingenting och idag var det enda jag åt under hela dagen ett knäckebröd och en kopp grönt te. Efter knäckebrödet fick jag sån ångest att jag dunkade knogarna mot väggen tills det var alldeles röda och svullna. Försöker ständigt undvika att äta med folk då jag känner mig obekväm när de kommenterar mina portioner. Hatar mig själv och min kropp. Jag har väldigt stressad hela tiden då jag har många bollar i luften samtidigt, samtidigt som jag är högpresterande vilket ger mig en otrolig press. Känner redan nu att jag kommer gå in i väggen under en väldigt snar framtid. Vilket jag gjort två gånger tidigare och var då tvungen att stanna hemma i över en vecka och bara vila. Utöver det har jag väldigt dåligt självförtroende och mina kompisar, som inte vet något om detta, drar ofta iväg kommentarer på skoj, men faktum är att jag tar åt mig allt. "Du är så ful? Vet du det?" Och sen säger dom: "nä men jag bara skojar fattar du väl." Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har en kompis som också skadar sig själv och vi brukar snacka om sånt och hur vi egentligen mår bakom den där dagliga fasaden. Men för ett tag sedan försökte jag berätta för honom om mina problem ang mat. Han frågade bara om skolsköterskan hade sagt något till mig ang min vikt under hälsokollen. Det hade hon inte, så då sa han: "då är det nog inget" Jag tror inte han fattar att han nästan bokstavligen sa att jag var för fet för att ha ätstörningar. Vilket jag också känner mig. Jag vet inte vad jag ska göra eller om jag borde göra något. Får ångest så fort jag äter någonting och vill bara gråta. Jag är trött ständigt och mina tankar är på högsta spinn hela tiden. Utöver att prata med föräldrar eller gå i terapi, vad kan jag göra? Och är jag normalviktig eller underviktig?

Tacksam för svar.

Misslyckad

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev, jag förstår att du blir fruktansvärt trött av dina känslor och tankar. Men till att börja med: du är inte misslyckad. Det finns många som har samma svårigheter som du. Du förstår och kan tydligt beskriva dina svårigheter, du är klok som frågar vad du kan göra. Jättebra.

På din viktfråga svarar jag helt enkelt: ja du är underviktig.

Så du vill naturligtvis veta vad du kan göra. Dina exempel att prata med föräldrar eller gå i terapi, är det sådan du redan gör eller har gjort? Kanske vet du att det är vad vi brukar skriva som svar på många ungdomars svårigheter, och du vill inte läsa det omigen. Men detta råd får du nu i alla fall och jag ska skriva närmare om varför.

Det låter som att dina svårigheter handlar om mat och att du ställer alltför höga krav på dig själv, mer än du mår bra av.  Eftersom du är ung, bor hemma och har så stora svårigheter så behöver du hjälp från dina föräldrar eller andra vuxna. Att få stöd i sitt vardagliga liv är det viktigt att du får hjälp ofta, eftersom du möter ätsvårigheterna varje gång det är dags att äta. Eller varje gång du får någon ny uppgift eller känner att du ska ta dig an något som känns viktigt. Därför behöver du att någon vuxen finns nära dig i din vardag och hjälper dig med vad som är lagom att äta och hur mycket som är rimligt att du tar ansvar för. Dessutom behöver du stöd av en professionell behandlare eftersom dina svårigheter är större än vad man brukar klara själv eller med sin familj.

Ge dig själv chansen att må bättre, lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta