Vill gärna hjälpa min familj men vet inte vad jag ska göra

Hej. Jag är en tjej som har "nylingen" förlorat min mamma pågrundav av cancer. Jag bor med min pappa och mina två storebröder. Mina bröder ska bli 19 och 20 i år och min pappa ska bli 62. Min mamma blev sjuk när jag var ungefär 5-6 år och cancern hon hade var väldigt speciell "sort" så hon låg inne på sjukhus nästan hela tiden och medicin hjälpte inte direkt henne. Min pappa och alla i mammas släkt vände sig till min mamma och jag kan förstå det för att deras syster, dotter moster som låg på sin egna dödsbädd men ändå kände jag mig bortglömd.. Min mamma fick behandling på sjukhuset i 1,6-2 år men sedan plötligt nekades för att ge medicinen så min familj sökte en läkare och hittade en i hennes egna hemland, Turkiet. Medicinen hon fick var det enda sättet att hålla henne levande, ibland hände det också att tillochmed medicinen inte ens kunde hjälpa henne under åren så det har hänt att hon har svävat mellan liv och död 6 gånger i sitt liv och varenda gång det hände så såg jag henne ligga på sjukhussängen med massa slangar, maskiner runt omkring henne när hon bara låg där.. Hon flyttade från Sverige till Turkiet när jag var 7 år ungefär men hon reste till Sverige för att hälsa på då och då. Under de här åren så hade jag alltid mamma i tanken och hennes situation och jag hamna i depression, jag gav upp allt för att min mamma var allt som fick mig att kämpa genom allt. Skolan börja gå åt helvete och betygen sänktes, kontakten mellan min familj försämrades.. vi pratade knappt med varandra. 

Jag gick skolans kurator i 2 månader men det hjälpte knappt, idag mår familjen bra bättre än förut iallafall! 

Min pappa jobbar ungefär 14h varje dag, mina bröder studerar och tar studenten i år. Jag oroar mig jättemycket för min pappa och mina bröder för att den äldsta av oss barn är spelberoende sen han var 15år och kan knappt gå ut från sitt rum för att socialera sig och den mellersta av oss försöker hela tiden visa sig som det bästa barnet mellan oss bara för att han gör allt han ska göra, sköter sig och går och tränar. Han klagar på mig och min äldsta bror att vi är värdelösa, att vi gör inte våra sysslor i huset och att vi knappt gör något av våra liv än sitta hemma och "ruttna" hela tiden och min pappa ska ta alltid ta hans sida så fort något litet händer.  

Min familj tror alltid att jag ljuger och skyller ifrån, de vägrar tro att jag har förändrats under åren och inte är den personen jag var innan. De har fått att känna mig värdelös, efterbliven, dum och är bara där för att användas och fått mig att ge upp på mina drömmar..

Jag tänker alltid negativt på mig själv, ser mig som tjock och ful och känns som allt jag gör blir till ett misslyckande..

Jag vill gärna hjälpa min familj genom att kontakta en familjeterapist eller bara hamna i en fosterfamilj.. jag vet inte vad jag ska göra :/ 

Förlåt om brevet blev lite blandat och svårt att förstå men det finns saker från varje håll som jag behöver förklara så man kan förstå vad jag menar..

Selin

BUP svarar:

 

Hej!

Tack för ditt brev som inte alls som du undrar är svårt att förstå. Din mamma blev svårt sjuk tidigt i ditt liv och det har påverkat både ditt och familjens liv mycket. Det verkar som din mamma var en central person, en mittpunkt både inom familjen och för släkten också under den tid hon var sjuk.

Det är lätt att förstå att du som liten flicka under den tiden kände dig bortglömd och säkert även rädd och orolig. Och att du inte kunde få det stöd du behövde då varken av din mamma som var sjuk eller av resten av din familj som hittills varit vana vid att din mamma tog ansvaret.

När man som barn är i en sådan situation är det vanligt att man själv försöker ta ansvar både för sig själv och andra i familjen. Man behöver att familjen fungerar och man gör vad man kan för att det ska bli så. Men det är inte möjligt när man är barn att ta ett sådant ansvar, fastän man gör allt man kan . Och då kan man lätt känna sig dålig och misslyckad.

Det vore bra om du kunde överlåta ansvaret för din spelberoende bror på din pappa. Det är han som är vuxen och som kan söka hjälp för brodern. Det skulle också vara bra om din pappa arbetade mindre och var hemma hos er mer. Dina tankar på en familjeterapeut kan vara en bra och klok ide´men då måste din pappa vara med på det förstås. Dina tankar på att bo i en annan familj kanske också är kloka. Du behöver stöd av vuxna mer än du har kunnat få sedan din mamma gick bort.

Jag tycker du ska vända dig till någon du kan tala med om din situation både för att få tala om dig själv och hur du mår och för att få hjälp att reda ut situationen. Du kan vända dig till ungdomsmottagningen eller skolkurator och då också prata om din skolsituation.  Du kan ringa till eller chatta med BRIS, anonymt om du så vill. Det är socialtjänsten som kan ordna med familjeterapeut eller fosterfamilj.  Du kan läsa här på länken, Koll på soc, om vad de kan göra och hur man kontaktar dem.

Du har skrivit ett klokt och insiktsfullt brev till oss. Du är inte varken dum eller värdelös och du ska absolut inte ge upp dina drömmar!  Din familj kommer att klara sig utan att du behöver ta hand om dem. Det är nu dags att använda din styrka till att tänka på dig själv och din egen skolgång så att du får ett bra liv!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta