Mått dåligt i 1 1/2 år

Hej! Jag är en tjej på 11 år, och mår väldigt dåligt, har mått såhär i ungefär 1 och ett halvt år. 

Jag har vart i Ketos ett flertal gånger, och är väldigt smal och har svårt att äta.

Jag har Emetofobi och bakteriefobi, och dom är väldigt jobbiga att hantera. jag har ocd också, och hade Touretts syndrom förut. Jag mår också illa, och kan må fruktansvärt illa stundtals, men mår illa varje dag, men kräks inte.

Jag har i ungefär ett år rivit mig på armen, men förra veckan så rev jag upp huden på min arm, och förra veckan skärde jag mig också 14 gånger. Har panikångest & ångest varje dag och är nedstämd hela tiden, men jag tar mediciner för min ångest och nedstämdhet.

Jag var en väääldigt glad och energifylld tjej innan jag började må såhär. Jag har också problem i familjen, med min pappa. Han lyssnar inte på mig och min storebror och skiter i vad vi tycker, men både jag och min bror bor på heltid hos mamma. 

Min Mormor som betydde väldigt mycket för mig gick bort förra året i Stroke, och för några veckor sen fick Min Farmor Cancer i halsmandlarna och tar cellgifter... Och för kanske 2 år sen fick Farfar (Som betydde sjuuukt mycket för mig) Hjärnblödning & Hjärnskakning.

Jag har självmordstankar varje dag och har tänkt ur hur jag ska ta mitt liv, men inte när. jag går hos er sen kanske 2 månader tillbaka, Men mår fortfarande väldigt dåligt och alla mina fobier och min Ocd är väldigt jobbiga att hantera. Har ni några tips på hur jag kan göra det lättare? 😊 Super tacksam för svar!!❤️

// J

Fobier & Ocd

BUP svarar:

 

Hej!

Du har verkligen haft en tung tid som förlorat flera av dina nära anhöriga genom sjukdom och genom död. Kanske hör din ångest och möjligen dina andra svårigheter också ihop med detta?

Du säger att du inte har så stort föräldrastöd av din pappa. Kan du tala med din mamma om hur du känner dig? Eller har hon varit upptagen av sin egen sorg efter mormor?

Du har kontakt på BUP sedan två månader. Det är bra. Två månader är inte särskilt lång tid. Det kan ofta ta längre tid innan man börjar känna sig bättre. Sorg efter dem som gett  trygghet och värme tar också sin tid särskilt när man förlorar flera sådana viktiga personer samtidigt.

Du skriver inte hur det gick med farfar om han klarade sig men blev förändrad.  Eller om farmor kommer att kunna bli sig själv igen efter behandlingen. Men det låter som du behöver mer stöd av vuxna i din närhet än du har just nu.

Kan du tala med den ni träffar på BUP om det? Om din saknad och längtan? Sådant är viktigt men kan kanske komma i skymundan när det finns många problem  med mat och självskada som behöver åtgärdas.

Försök tala mer med mamma och BUP om hur du känner dig!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta