Har väldigt lågt självförtroende och självkänsla

Hej!

Jag borde kanske egentligen inte fråga här men vet inte vart jag ska vända mig. Jag är en tjej som är 18 år och när jag var ca 16-17 hade jag kontakt med er på BUP pga depression. Nu är jag ju som sagt över 18 och innan jag fyllde 18 blev jag frisk från min depression och jag slussades därför inte vidare till något ställe för folk över 18. Nu känner jag att jag skulle behöva prata med någon igen. Jag har ingen depression i nuläget men jag har vissa problem med mig själv. Jag har väldigt lågt självförtroende och självkänsla och känner att det hindrar mig i vardagen. Jag har svårt att skaffa och behålla vänner eftersom jag hela tiden analyserar det de och jag gör, på ett sätt som hindrar vänskapen. Just nu har jag visserligen tre vänner varav en känner jag mig väldigt bekväm med, men det känns som om jag kommer förlora dem om jag håller på så här. Hon som jag står närmast har många andra vänner och hon vill gärna att jag ska umgås med hennes vänner också, vilket jag inte kan pga osäkerhet. Ibland känns det som om folk egentligen inte vill vara med mig utan att de bara är med mig för att de inte har någon annan att vara med.

Jag har också en översocial syster som alla tycker om och jag bara känner hur folk tänker att hon är så rolig och jag är den där "tråkiga systern" som alltid ska hänga med men som alltid är i skymundan.

Det känns omöjligt i nuläget att jag ska kunna klara av ett liv som vuxen. Vill t.ex. skaffa jobb men är alldeles för rädd för att söka eftersom jag då skulle behöva gå på arbetsintervju vilket känns jätteläskigt osv.

Vet inte vart jag ska vända mig. Skulle ni snälla kunna ge mig lite direktiv kring vart jag ska gå vidare med det här? Tack på förhand!

C

BUP svarar:

Hej C och tack för ditt brev!

För att svar på din fråga först, tycker jag att du skall ta kontakt med Ungdomsmottagningen. Där bör du kunna få hjälp med den typ av problem du beskriver. De har också en högre åldersgräns än den BUP har. För övrigt vill jag nämna att det är kul att höra att du blev hjälpt av tidigare kontakt på BUP vilket också får dig söka ny kontakt med de problem du har nu.

Nu till ditt problem. Jag undrar varför det är så svårt för dig att lita till att folk gillar dig och vill vara med dig eftersom du är du. Du jämför med din syster och det verkar inte vara så schyst mot dig själv. Ni verkar ju vara så olika och alla sorters människor behövs. Även de som har din typ av personlighet.
Jag bara antar att andra vill vara med just dig för att du är den du är. Inte för att du borde vara någon annan. Undrar vad det gör med dig, det här analyserandet? Gör det dig frånvarande när du är med andra? Gör det dig överdrivet försiktig?

Tänk om du kunde släppa lite på din osäkerhet och inte ge den så stor betydelse. Kanske du skulle bli mer den du vill vara i så fall? Framför allt tror jag inte att du har så stor hjälp av din fråga om du duger och är tillräckligt bra i andras ögon. Du kommer knappast att få något svar på frågan och dessutom kommer frågandet troligen bara att hämma dig när du umgås med kompisar.

När det gäller det här med arbetsintervju, så brukar det föregås av att man söker jobbet. Antingen med brev eller telefonsamtal. Om du blir erbjuden att komma på intervju kan du räkna med att du är intressant för arbetsgivaren och har en god chans att få jobbet.

Arbetsförmedlingens hemsida kan du få tips om hur du lyckas på en jobbintervju. Du skulle också kunna ”träna” med någon av dina kompisar. Kanske det också skulle stärka din vänskap med den vännen.

Önskar dig det bästa

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta