Stressar såå mycket

Jag mår skit, riktigt dåligt. Har självmordstankar, men är så rädd och orolig för alla konsekvenser. Vad som kommer hända med mina vänner och familj, vill inte att dem ska må dåligt och då vågar jag inte. Mår så otroligt dåligt över min kropp, mitt utseende, skolan stressar och känslor och vänskaper är kaos. Jag jämför mig i ALLT HELA tiden, jag vill prestera, ha höga betyg, lyckas i min sport, lyckas med att få en "perfekt" kropp, en sådan jag drömmer om. Få ett liv jag drömmer om. Jag gillade skolan innan, men inte längre. Den tar över mitt liv och stressar mig sååå mycket. Jag lägger ner mycket tid och energi. Men då leder det till att jag får ångest över min kropp för att jag inte hinner träna lika mycket. Känslor och vänskaper är inget som kan fixas, det är bara så nu när man är tonåring och det är inget jag kan få hjälp med. Men har så mycket att berätta och förklara och även fast att jag vill må bra vill jag inte ha hjälp.. vågar inte riktigt, eller vet inte vad det är, vill inte se mig själv som "sjuk"/människa som mår dåligt. Jag har provat gå till kuratorn i skolan, men kände inte att det hjälpte. Jag orkar inte mer, orkar inte gråta på nätterna, på kvällarna, i skolan.. orkar inte försöka dölja allt. Jag vill bara må bra. Och vara nöjd med mig själv. Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Vågar inte heller berätta för mina föräldrar då jag inte känner att dem kan förstå. Min mamma vet lite och hon har sagt att vi ska söka hjälp, men jag vägrar och försöker dölja allt nu. (mina föräldrar kräver bara att jag sköter mig med skolarbetet, det är bara jag själv som sätter hög press på mig själv i allt.) JAG VILL BARA MÅ BRA. åhhhhh, hjälp!!!! 

Anonyma jag.

BUP svarar:

Hej!

Du mår dåligt, har mycket att berätta och förklara men är rädd för att söka hjälp. När man vänder sig till någon att tala med kan det först kännas som att det är för mycket att berätta och att de svåra känslorna blir för stora. Men det brukar den man talar med  förstå. Den kan hjälpa till genom att ta litet i taget i den takt som man själv behöver för att det ska kännas bra. Och när man börjar kunna se varför man mår som man gör, brukar det inte längre kännas så konstigt. Man kan då också se vad man ska göra för att det ska bli bättre.

Det hjälpte inte att gå till skolkuratorn säger du. Det kanske också kändes fel att gå till någon i skolan där du är mån om att fungera väl.

Vad bra att din mamma vet en del om hur du mår och att hon vill att ni ska söka hjälp. Fastän du då blir rädd, är det ju också vad du själv vill. Du orkar inte må så här längre och det tar alldeles för mycket kraft från dig.

Försök ta stöd av din mamma som kan hjälpa till att förklara situationen för den ni träffar. Det är inga konstiga svårigheter som du har, men du behöver  tillsammans med någon få hjälp med det som är svårt, så att du kan må bra igen!

Om ni vänder er till BUP kommer man också vilja ha kontakt med dina föräldrar.
Ni kan också vända er till första linjens barn och ungdomspsykiatri genom Vårdcentralen.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta