Vill bara må bra igen

Vet inte riktigt vad jag ska skriva jag vill bara få ur mig detta.

Det är inte så att jag inte har några vänner som jag kan berätta detta för men jag håller gärna saker för mig själv. Jag skär mig, och mår dåligt. Eftersom jag ofta går i kortarmat så skär jag mig nere på vaderna. Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig. Det finns så många anledningar till varför jag mår dåligt, men de är svårt att förklara. Familjen, relationer, skolan och allt. Det är en stor press och jag fixar det inte och ibland tappar jag helt enkelt kontrollen. Jag ligger vaken till 4 på nätterna och gråter och skär mig, en stor del till det hela är att det finns en kille, som fick mig att falla. Vi va typ ihop utan att va ihop. (komplicerat) men han utnyttjade bara mig och sen en helt vanlig dag så va allt borta. Jag känner mig så dum, jag gick på allt, jag lämnade inte mitt rum på 2veckor och bara grät.

Mina föräldrar är inte dåliga på nått sätt men dom är så orättvisa, dom förstår mig inte. Den enda jag skulle kunna prata med om detta är min bästavän sen 9år tillbaka men hon "gillar" inte den killen och säger att jag får prata med någon annan om det. Jag skulle aldrig kunna prata med någon irl (in real life) om varför jag mår såhär dåligt.

Jag är typ beroende av att skära mig, jag har inte 100skärsår utan jag fortsätter mest på dom jag börjat på så dom blir typ bara större och större.

När vissa frågar vad jag har gjort så säger jag bara att det är "den galna stallkatten" eller att jag ramlade i en taggbuske med moppen. inga bra ursäkter men det är allt jag kommer på. 

Allt låter som en röra och kanske "inte så allvarligt" när jag skriver det men jag behöver hjälp. Jag vill inte må såhär! Jag vill kunna gå runt utan att folk blänger på mina skärsår. 

Jag vill bara må bra igen.

Nu när jag läser igenom allt så låter det hel konstigt, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Så det få vara bra såhär. tack.

Jag skär mig och mår dåligt.

BUP svarar:

Hej!

Det var bra att "bara ville få ut detta" ur dig! Ditt självskadande beteende ska inte fortsätta. Det löser ingenting men som du redan nu själv ser ställer det till ytterligare komplikationer i ditt liv.

Du skriver inte i detaljer om de anledningar i "familjen, relationer, skolan och allt" som får dig att må så dåligt. Det förstår jag, det kan vara hur mycket som helst som inte får plats i ett mejl. Men faktum är att du behöver hjälp med att hitta andra sätt att hantera svårigheterna i ditt liv.

Vet dina föräldrar om att du skär dig? Jag anar att du håller det hemligt inför dem. Men du inser själv att du behöver hjälp och då måste dina föräldrar för eller senare bli inkopplade i behandlingen.

Men i din ålder är det möjligt att du själv ringer till BUP och berättar att du skär dig. Du kan få ett första samtal bara själv och du kan diskutera där på vilket sätt ska föräldrarna kontaktas. Men det är ju inte uteslutet att dina föräldrar kommer att visa större förståelse för allvaret i hur du mår än vad du tror. Kanske värt att försöka?!

Jag vill att du eller ni kontaktar BUP. I de korta artiklar jag lägger till svaret här kan du läsa hur det går till på BUP om man har självskadebeteende.

Du kan också kontakta ett forum som heter Shedo som ger stöd åt personer med självskadebeteende.

Var modig och ta tag i detta - det finns hjälp att få!