Kompisarna är viktigast för mig

Hej!

Jag är en kille på 14  1/2 år. Jag bor hos min pappa sedan snart 1 1/2 år. Förut så bodde jag halva tiden hos min mamma också. Fast det var så mycket bråk mellan mamma och hennes kille. Och mellan mej och mamma ibland. För hon tycker jag jag ska göra mina läxor först, äta.......innan jag är med kompisar. Hos pappa får jag göra dem sist på kvällen. Jag får göra mer som jag vill hos pappa. Hos mamma ska det vara mer ordentligt. Mamma vill att jag ska börja bo hos henne också igen men jag svarar henne inte på det. Jag är nästan aldrig hos henne. Bara med pappa och hans tjej och hennes barn. Min storebror bor hos mamma. Jag vet att hon försöker jättemycket att det ska bli bättre mellan oss men jag försöker inte till tillbaka. Jag får fortfarande veckopeng, julklappar, presenter fast jag är taskig mot henne. Frågar hon mej något svarar jag nästan alltid jag vet inte. Jag vet att hon blir lessen  men jag håller mej undan. Jag vet inte varför jag håller på så här. Känns som jag struntar i det. Fast ibland tycker jag att det är jättejobbigt att ha det så här. Det känns som om mina kompisar är viktigast för mej. Är jag konstig som håller på så här?  

Lucas

BUP svarar:

Hej Lucas och tack för ditt fina brev!

Det är inte alltid så lätt att ha föräldrar som är skilda. Det är också vanligt att det ser lite olika ut hos respektive förälder. Kanske lite "softare" eller mer strikt hos den ena eller andra. En enkel regel är att försöka anpassa sig efter det om det går, men det finns ju gränser.

När det kommer in nya partners i föräldrarnas liv kan det bli riktigt jobbigt ibland. Att din mamma och hennes kille bråkar mycket låter riktigt trist och det är inte så svårt att förstå att du helst håller dig undan. När du är 14 år är du ju stor nog att bestämma liter mer var du vill bo. Det låter dessutom som om det är lugnare hos pappa och hans nya tjej.

Trots att du verkar ganska bestämd över att du vill bo hos din pappa så betyder det ju inte att du och mamma inte kan ha en bra relation. Ni kan väl träffas ändå, även om du inte bor där?

Skulle du kunna prata med din mamma om det här? Eller börjar ni bara bråka om ämnet "var ska du bo" kommer upp? Ibland behöver ungdomar och föräldrar hjälp utifrån för att kunna prata med varandra på ett bra sätt, utan bråk. Det går oftast till så att en person agerar som neutral medlare mellan de två trätande parterna.

Jag vet inte om har tänkt på att ta hjälp utifrån, men om du tänker att det skulle kunna vara hjälpsamt så kan du berätta det för din mamma så kan hon ordna det. Då ringer man till kommunen och ber att få komma till en familjebehandlare där.

Till slut det där med kompisar: Du befinner dig i en ålder där man påbörjar sin så kallade "självständighetsutveckling". Då ska man,på sikt, frigöra sig från sina föräldrar och klara sig på egen hand ute i livet. Då brukar kompisar och partners få en allt viktigare roll i livet och föräldrarna får föra en lite mer undanskymd tillvaro. Så att du vill umgås med kompisar hellre än dina föräldrar är inte konstigt.

Förhoppningsvis kan ni ändå hitta ett läge då ni kan umgås och trivas tillsammans och ha goda stunder ihop. För även om du tycker att dina vänner är superviktiga så kommer dina föräldrar också vara det under många år till. På sitt sätt.

Hoppas det löser sig mellan dig och din mamma snart!

Var rädd om dig.