Inre kamp gällande maten

Hej!

Jag känner ett behov över att prata med någon men är rädd för att mina problem inte är "stora nog" för att en kurator eller psykolog skulle lyssna på dem. Vill därför skriva här för att få lite råd...

Lever ett bra liv där jag för det mesta har det riktigt bra. Men de senaste året har jag börjat må sämre pysikiskt. Jag har väldigt låg självkänsla, strävar hela tiden efter att gå ner i vikt då jag ligger precis på gränsen till överviktig. Detta leder till en inre kamp om att höra från många andra att jag är fin som jag är medan normen och samhället säger någonting annat och jag mår dåligt över att äta någonting samtidigt som jag kämmer att jag måste göra det för att överleva. Jag skulle gärna vilja att en professionell person säger att det är okej att jag äter eller säger att jag behöver gå ner i vikt och i så fall ge mig ett hälsosamt schema att gå efter. Jag vill ta bort ångesten som finns kring detta.

Eftersom jag känner mig tjock och äcklig leder det till att jag också lätt kan bli osäker på mig själv och relationer till vänner. Min grundtanke är att ingen vill va med mig vilket gör det ganska komplicerat och jag blir extramt lätt avundsjuk (som då bygger på rädsla över att bli ensam) när mina vänner pratar extra mycket med någon annan osv. Känner mig väldigt ensam och har ingen som jag kan berätta allting för samtidigt som jag har många fina vänner. 

Eftersom jag också skäms över min kropp har jag börjat förhärliga ätstörning och till och med ljugit och sagt till vissa att detta är någonting som jag lider av, just för att jag skämdes sä mycket över hur stor jag är och tänker då att om jag säger till dom att jag är medveten om hur tjock jag är så är jag inte lika dum i deras ögon. Då blir det på något sätt okej att jag ser ut som jag gör eftersom dom vet att jag strävar efter någonting annat. Rörigt men jag hoppas ni kan förstå. 

Känner att jag lever lite som ett dubbelliv. Kan må jättebra och livet leker men ibland så är det som att någon trycker på en knapp och allt ändras. Har även svårt att öppna mig och prata om detta eftersom jag skäms över mig själv och det jag har sagt och gjort. Jag ses i mångas ögon som en klok, förståndig och ärlig person och jag vill inte att den bilden ska förstöras samtidigt som jag inte är den personen. 

Jag är bara extramt trött på mina tankar och den ständiga strävan efter att vara någon annan,. Vill bara att någon ska säga åt mig vad jag ska göra. Tack att ni tog er tid att läsa allt det här!

HN

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du känner dig osäker och ensam därför att du känner dig för stor. Kanske söker du också döva känslor av ensamhet och osäkerhet genom att äta, vilket gör att du går upp i vikt. Du kan må bra, livet leker och så plötsligt ändras allt. Det ger intrycket att du anstränger dig för att hålla svåra känslor borta och att det inte alltid lyckas.

Det är bra att du vill ha bort den ångest du har kring maten.  Kanske skulle ett hälsosamt schema kring maten vara till stöd, men det kan också vara till hjälp att tala om svåra känslor. Fastän du tycker det är svårt att öppna dig inför andra, tycker jag du ska vända dig till någon att tala med.

Dina problem är inte för små för att lyssnas på. Vänd dig till ungdomsmottagningen i din kommun eller till första linjens barnpsykiatri på vårdcentralen.

Lycka till!  

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta