Problem med mig själv, min familj och min mamma

Hej! 

Jag är en tjej på 16 år. Jag har problem med mig själv, min familj och min mamma. 

Jag själv har svårt med mina panikångestattacker, dålig självkänsla och trycker ner mig själv hela tiden, tycker inget jag gör är bra i över huvud taget. 

Hemma har jag det extremt jobbigt. Jag har en pappa med Aspergers syndrom, en syster med ADHD och en mamma med ADHD och väldiga humörsvängningar som kan ändras från minut till minut eller dag till dag. Jag själv har en lättare form av autism och har därför svårt med vissa moment pga det. Hemma så är min pappa mest passiv, han vet inte vad han ska göra utan han håller mest på med sitt. Vilket gör att min mamma då får ta ett väldigt stort ansvar som hon egentligen inte klarar av. Dessutom ska hon ta hand om hushållet, sitt jobb och sina barn. Jag har då tagit väldigt stor del i vardagen. Jag städar, tvättar, byter sängkläder, diskar, går med soporna och så vidare. Det har blivit en vana nu. Men på senare tid har jag mått så pass dåligt att jag faktiskt inte orkat ta hand om dessa saker. Jag har även fått ta del av ekonomin mamma och pappa har, eftersom att de själva slösar bort för mycket pengar enligt mig, jag får liksom panik då. 

Min mamma är för överkänslig. Om jag skulle säga "jag hatar dig" så skulle hon ta det så stort att hon skulle ta sina sömnpiller och sova resten av dagen. Hon blir så ledsen. Att hon inte får någon hjälp i vardagen av pappa gör henne galen så att hon ofta är arg och skapar kaos i hela familjen, speciellt för mig då eftersom att jag bara blir så ledsen och tar för mycket ansvar. Hennes sömnpiller är hennes allt, det är det som räddar henne. O fy vad många gånger hon har hotat med att ta livet av sig vilket har tagit på mig väldigt hårt. 

Nu kanske du undrar, har ni kontakt med socialtjänsten? Och svaret är självklart ja. Vi har haft kontakt i 2 år men det har inte hänt något. Även om det inte är så lätt att ändra på så blir det för jobbigt för mig hemma utan hjälp. 

Jag har själv börjat få panikångestattacker och svimningar i samband med det. Jag har även missat mycket från skolan och helt enkelt inte känt någon mening med livet. Jag har både skurit mig och haft starka självmordstankar. Det kommer och går.. Självmordstankarna har gått så långt att jag faktiskt börjat fundera på hur jag skulle göra. Livet har ingen mening känns det verkligen som. 

Jag själv känner att jag kommer inte att klara det här, det går inte, iallafall inte om jag inte får flytta hemifrån nu! För jag orkar inte med alla dessa bråk och tjat längre det bara funkar inte. Jag har bra koll på hur man sköter ett boende och hur man löser det med ekonomin, men vart kan man ens få boende som 16-åring?? 

Skolan är en hård press nu sista terminen i nian, det värsta jag varit med om. Det var även den sista terminen som jag började känna att nu pallar jag inte mer. 

Vad ska jag göra när jag varken får stöd eller hjälp och alla bara nonchalerar mig? Dessutom är det jättesvårt att få tider hos er? 

Jag har varit hos er under det här året men grejen är den att jag kan inte säga hur jag mår egentligen, påriktigt till er eftersom att ni måste berätta för mamma och pappa efter. att prata med mina föräldrar är det jobbigaste jag vet och den fungerar inte. Inte när min mamma är så här överkänslig, iallafall inte medan jag bor hemma. 

Vad ska jag göra? Allt är bara en stor gröt som inte går att lösa och känns som att den enda lösningen faktiskt är att dö? Alla säger att jag inte ska ta ansvar oså, men vad ska jag göra när ingen annan tar det? Varje kväll ligger jag och gråter pga  livet inte är värt att leva

Tjej på 16

BUP svarar:

Hej!

Vilket jättelikt lass du drar på! Det är förstås inte ok att du inte tillåts att ta hand om dig och ditt liv, utan tvingas att ta hand om alla andra. Det är inte rätt att du skall behöva vara din mammas mamma och din pappas pappa.

Du nämner att familjen har kontakt med socialtjänsten och jag tycker att det är deras ansvar att du och familjen får det stöd ni behöver.

Ett vanligt sätt att få igång socialtjänsten är att någon gör en orosanmälan. Prata med skolsyster eller skolkurator om hur ditt liv ser ut och be dem att hjälpa till att skriva en orosanmälan till socialtjänsten.

Du kan förstås själv göra en orosanmälan till socialtjänsten, men jag tror att du skulle vinna på att få hjälp av till exempel skolsyster eller kurator på skolan.

Framför allt tycker jag inte att du skall behöva ta hand om den saken också.

Önskar dig det bästa

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta