Har jag en ätstörning?

Det här mejlet kommer att vara lång nog, så om du inte orkar läsa, strunta i det precis som alla andra människor i den här världen. Jag vet inte vart jag ska börja. För att jag har en stor oändlig lista över problem som jag vet att jag kommer aldrig att bli av med. Det gör mig så jävla ledsen och ärg. Flyr från alla problem och allt som skrämmer mig. Det är fan maten. Jag har haft problem med maten sedan tidigare men nu blev det värre och blir värre. Jag vill inte äta mat. Jag mår dålig av att äta mat men ingen verkar att förstå hur jag känner. Jag är en tjej som bor med sin familj som tvingar henne till att äta mat. I deras ögon är jag smal, vet inte vilken jävla blind öga de har att de inte kan se att jag är tjock och att jag behöver gå ner i vikt. Eller de kanske ljuger om att jag är smal för att göra mig glad. Jag är inte blind iallafall. När jag ser mig i spegel kan jag se mig själv hur jävla tjockis jag är. Hur jävla ful, äcklig och värdelös jag är. Jag blir tillslut en värdelös människa som inte är perfekt som alla andra. Så därför har jag slutat kolla mig i spegeln för att det som jag ser skrämmer mig. Jag har slutat till med gå till centrum där tusentals spegeln står i väggen som säger till mig hur jävla tjock jag är. Jag har från länge sedan hoppa över frukost, lunch, mellanmål, äter bara middag. Under lovet skulle jag lära mig simma i en simskola. Innan dess så var jag så  rädd att jag skulle få sådana känslor igen. När jag var där så såg jag hur de perfekta människorna hade en sådan fin smal kropp medan jag var så operfekt.. en tjock person. jag hade långarmad tröja och en byxa för att täcka min fula kropp som är helt oformad. Det känns ibland som att ta en sax och klippa mina fett delarna av mitt kropp och forma de hur jag vill. Jag är så ledsen för att jag är så värdelös människa som inte kan hålla kontroll över någonting inte ens på sina känslor. Då jag skär mig. När jag äter mer så skär jag mig då jag inte kan hålla kontroll. Jag kan inte träna då jag inte orkar ens gå till skolan. Så jag vet inte hur jag ska bli av med maten. Jag vill kräkas men jag bor med mina föräldrar i en liten lägenhet och de kommer märka det. Så jag vill inte det då de har det redan jobbigt med att jag har en sjuk syster som har varit sjuk sedan 5 år tillbaka och är fortfarande det. Jävlig meningslös liv jag har. Har ingen identitet av mig i den världen förutom en identitet och det är en värdelös människa. Har haft en kontakt med Bup, pga. mina självmordstankar, depression sedan 1 år tillbaka. Och har fortfarande en kontakt med en psykolog där, men vågar fan inte berätta det, för att då kommer hon att berätta det till mina föräldrar vilket jag inte vill. Skolan går åt helvete för mig, då jag inte orkar med skolan längre, kan inte koncentrera mig längre som förut, är oftast trött och känner mig som att jag har feber nästan hela tiden. Ingen fattar vad jag fan går igenom, har inga kompisar pga. jag blir ärg på allting, vet inte heller varför jag blir det. Jag har pratat med en vuxen (inte familjmedlem) och han säger att det som jag säger påminner honom om sin vän som sa likadant som mig, och som hade en ätstörning. Jag undrar bara att har jag då en ätstörning? 

En värdelös människa.

BUP svarar:

Tack för ditt långa brev.

Lika långt som ditt brev är, lika kort kommer mitt svara att vara.
Poängen med att ha en behandlingskontakt på BUP är att använda den. Det du beskriver i brevet är det som bekymrar dig och därför skall du berätta. Om du inte kan prata om det kommer inte BUP att kunna hjälpa dig.

Berätta lite åt gången, säg att du orolig för hur dina föräldrar skall ta det, fråga din samtalskontakt vad den måste berätta och föra vidare. Jag är säker på att det går att lösa.

Önskar dig det bästa

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta