Ätstörning har blivit mitt egna sätt att plåga mig själv

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag har haft problem med maten sen jag var liten. Redan som 12-13 åring började jag ersätta lördagsgodiset med småtomater, idag är jag 19.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft en massa tankar kring mat, men det har aldrig "urartat" så det verkligen syns att jag inte mår bra. Men nu förtiden önskar jag nästan att det hade gjort det. 


Jag har berättat för min storasyster hur mitt liv kretsar kring mitt matintag, min bror, försiktigt för min mamma och mina vänner. Jag pratade även med skolsyster under första året på gymnasiet, men vart ingen uppföljning. Jag skriker på hjälp och jag har gjort det så länge, men det kommer ingen. 


Jag vill inte må som jag mår längre, att jag i veckovis svälter mig själv för att jag är så fruktansvärt äcklad av mig själv. Jag vet att det inte är friskt. Men jag mår bra av att svälta mig själv, jag mår bättre än vanligt när jag inte ätit på en dag. Det är som att jag blir stolt över mig själv, jag vet hur sjukt det låter och hur sjukt det är. 
Men jag vet inte vad jag ska göra, för jag är så rädd för att gå upp i vikt, att inte vara tillräcklig i människors ögon. Jag skriker på hjälp genom att svälta mig själv, jag vill bara att någon ska upptäcka hur fruktansvärt dålig självkänsla jag har. 

Jag hatar mig själv så innerligt och jag antar att min ätstörning har blivit mitt egna sätt att plåga mig själv. 

Missförstå mig inte, jag är en tjej som utåt verkar väldigt självsäker och enkel. Men mina komplex är större än vad någon förstår. 

Jag vill inte må så här, jag vill absolut inte må så här tills att jag skaffar egna barn, dom ska aldrig någonsin få uppleva det jag har känt i så många år.

Min fråga är egentligen, vart jag ska börja. Hur ska jag kunna bryta mitt tankemönster, hur ska jag kunna må bättre. Jag vill bara börja älska mig själv och äta utan att få ångest. 

Snälla hjälp mig, ge mig verktygen för ingen annan gör det. 

Vill börja älska mig själv

BUP svarar:

Hej och tack för brevet!

Vilken självinsikt du har kring din negativa syn på dig själv och hur det hänger ihop med matproblemet. Det låter väldigt hoppfullt.
Det vore lite väl kaxigt av oss om vi skulle tro att vi med ett mejl kan lösa det problem som du har brottats med i cirka 7 år. Men det verkar som du har kommit till en punkt där du är beredd att söka hjälp.

Eftersom du är 19 år kan du själv söka hjälp på Stockholms Center för Ätstörning (SCÄ). Du skulle också kunna söka hjälp på din Vårdcentral om de erbjuder första linjens psykiatriska behandling.

Du skriver att du skrikit på hjälp men kanske att skrikit för tyst eller på fel ställe. Sök den hjälp du är förtjänt av så att du kan börja leva ett fullt liv. Bara det att söka hjälp kan vara något att känna stolthet över.

Önskar dig det bästa.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta