Kroppskomplex

Hej! Jag är en tjej på 19 år med kroppskomplex. Mina kroppskomplex började när jag kom in i puberteten och fick höfter och större lår. Jag ansåg inte själv att det var något problem på något sätt då jag gillade min kropp. Dock ansåg min mamma att jag började bli för "rund om magen" ect vid 13 års ålder. Hon tvingade ut mig på löprundor och fick mig att sluta äta onyttiga saker. Då jag alltid varit en "duktig flicka" tog jag åt mig otroligt och sedan dess haft svårigheter att äta med hennes sällskap. Det blev att jag vid 14 års ålder började testa på dieter och önskade ett tag efter mer diciplin över mitt ätande så att jag kunde sluta äta. Jag började hetsäta vissa dagar och andra dagar drack jag endast någon "diet-dryck". Jag är på ett mycket bättre ställe nu och äter normalt. Jag har dock alltid ansett mig själv att vara lite för överviktig trots att jag vet innerst inne att jag har en helt normal kropp. Jag får dock fortfarande ångest över att äta onyttigt omkring min mamma. Jag har pratat med henne om detta och hon har förklarat det som att hon endast ville att jag inte skulle bli för mullig så att jag då skulle må dåligt över min kropp. Hon är själv väldigt smal och söker ofta bekräftelse över hennes "framgångar" med att skippa socker i x antal veckor, när hon har tränat eller utöver hur duktig hon är som inte tar en extra tårtbit eller skippar chipsen på fredagsmyset. Så fort hon lägger en kommentar på det jag äter mår jag otroligt dåligt. Jag håller fortfarande in magen i hennes närhet och har väldiga svårigheter i att visa mig i badkläder för henne. Det händer även att jag kan bli glad när jag får någon magsjuka av något slag för att kommer då gå ner i vikt. Jag mår också otroligt dåligt över och kan stressa upp mig väldigt mycket så fort hon frågar när jag ska träna nästa gång, även fast hon säger det i rent intresse och välmening. Vad kan jag göra för att slippa dessa kroppskomplex? Det enda jag vill är att vara trygg i mig själv och inte behöva kolla på mig själv i spegeln hela tiden och hata på fettet på min kropp. Och hur kan jag få min mamma att förstå att hennes handlingar skapar konsekvenser? 

Ros

BUP svarar:

 Hej!

 Din mamma verkar själv mycket upptagen av sin vikt, sin träning och sina framgångar med att hålla sig smal. Och hon har kanske för mycket dragit in dig i detta med hur man bör se ut, hur man bör äta och motionera. Du har förståeligt nog nu lätt att känna att du inte är tillräckligt smal i din mammas ögon. Du äter nu normalt och det är riktigt bra. Men fastän du innerst inne vet att din kropp är normal tycker du själv att du är litet för överviktig. Det är inte konstigt att du kan känna dig osäker om ditt utseende och vikt. Vad ens mamma tycker påverkar en mycket och det kan ta tid att komma fram till sin egen uppfattning.

Eftersom din mamma verkar ha en egen fixering på vikt kan det vara bra att  komma ihåg att det här är hennes uppfattning och  problem och ingen sanning för alla eller för dig. Eftersom det kan ta litet tid att hitta din egen sanning om hur du vill vara, skulle det kunna vara bra för dig att tala med någon annan om detta, som skolsköterskan, någon på vårdcentralen eller på ungdomsmottagningen.

Med stöd av detta kan du kanske börja sätta gränser för din mammas åsikter om din vikt. Det kan dock vara svårt för din mamma att helt förstå dig i det här fallet eftersom vikten så mycket verkar vara ett problem för henne själv då hon får svårt att se klart.

Lycka till!