Min mamma faller in i en djup depression igen

Hej,

jag är en oförstådd tjej på 13 år. Jag har länge känt av en svag depression men inte trot att det varit någon större fara., tills jag började skära mig. Min mamma har länge varit deprimerad och försökt ta sitt liv flera gånger. Det var skrämmande... Tanken av att förlora henne gör så ont. Jag är rädd för att hon ska tro att det är hennes fel, att jag kanske fått idén av att skära mig från henne eftersom att hon gjort likadant.

Jag har försökt att berätta för mina vänner men de verkar inte förstå eller ens vilja försöka förstå. Det känns så otroligt hemskt att de inte bryr sig tillräckligt mycket för att vilja lyssna men blir helt till sig när en person som de knappt känner gjort samma sak. Det känns hemskt att vara så oförstådd.

En dag kunde jag inte ta mer, jag såg till att få en tid hos kuratorn som genast kontaktade min pappa. Det kändes inte så bra i början men det blev bättre sen. För förstå gången i mitt liv förstod han mig, det var fantastiskt. Jag är glad att jag tog det första steget och berättade för någon. Jag har gått till kuratorn i flera veckor i rad nu. Det värsta är bara att min mamma faller in i en djup depression igen och jag kan inte stoppa det. Jag skär mig fortfarande och äter eller sover knappt, jag är så rädd för att mamma kommer att göra något dumt mot sig själv. Jag skulle verkligen behöva lite tips just nu, tack.

Kayla

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev! Det är en svår situation du har. Det var bra att du kunde gå till skolkuratorn och att du känner dig förstådd av din pappa. Jag tror du kan prata med honom på annat sätt än med dina kamrater och han förstår nog bättre än dina kamrater hur din situation ser ut.

Du undrar hur du ska du göra med din hemsituation hos din mamma.  Jag tycker du ska ta upp din stora oro både med din pappa och din skolkurator Det viktiga är att din mamma får psykiatrisk hjälp nu när hon mår så dåligt. Har hon kontakt med någon psykiatrisk mottagning? Har hon medicinering? Träffar hon någon läkare?

 Jag tycker att du ska ta upp dessa frågor både med din skolkurator och pappa och be dem hjälpa dig/henne så att hon har bra vård. Jag tror det skulle kännas bättre för dig om du visste att hon får bra hjälp. Du ska naturligtvis också prata med henne.

 Om hon inte har eller får någon bra vård blir situationen besvärlig. Det är inte alltid svårt deprimerade människor förstår sitt eget bästa och själva är kapabla att ta hand om sig på ett bra sätt. Om du upplever att det är så ska du prata med din pappa och/eller skolkuratorn.

Du kan också få hjälp av socialtjänsten där du bor. Antingen kan du ta kontakt själv eller be din pappa eller skolkurator hjälpa dig. Socialtjänsten har en skyldighet att hjälpa i en sådan situation du beskriver. Du kan läsa mer om detta på KollPåSoc.

Det är en jättestor påfrestning att leva med en djupt deprimerad mamma. Du har varit med om det tidigare. Försök fortsätta ta hjälp och råd av din pappa och i skolan din skolkurator.

Lycka till!