Musik är det enda som håller mig vid liv

Okej så jag får väl förklara så gott det går. Jag har inte så många vänner, kanske fem sex stycken, och några internetvänner.

Detta gör att jag känner mig ensam. Jag hatar min familj, de förstår mig inte alls, lever på ett helt annars sätt en jag vill leva och bara skäller på mig hela tiden.

I skolan har betygen börjat sjunka. Detta tror jag beror på att jag inte kan sova på nätterna, lägger mig oftast 3 på natten, vaknar halv sju, så sover i snitt bara fem timmar per natt, varje vecka.

Och äter gör jag knappt, mina kompisar säger att jag är skitsmal men jag tycker inte det.För de har ju inte sett mig när jag inte har tröja på! Så äter oftast kanske ett halvt mål mat om dagen, skiter i frukost,skollunch och äter kanske något litet,typ godis, på eftermiddagen.På kvällen äter jag för att mina föräldrar inte ska märka något. Sedan, när jag ätit på kvällen, spyr jag oftast upp maten igen. Så detta gör att allt går sämre i skolan.

Mitt självförtroende är på botten. Kanske mest för att några 3 år äldre killar snackar skit om mig, säger att min röst är ful, att jag är ful, att mina tänder är fula, att jag det ut som en häst o.s.v. De säger detta till mig och de skrattar åt mig osv. Men skulle jag säga till en lärare skulle allt bli värre, eftersom det från början är jag som gjort fel på sättet jag lärde känna dom.(svårt att förklara)

Så mår skit, INGEN förstår mig, jag försöker alltid vara där för alla andra, lösa deras problem och så, men ingen är någonsin där för mig. Jag skär mig själv, ätet knappt något och brukar mest vara ute.

Brukar sticka ut på kvällen vid tio tiden bara för att slippa allt.

Musik är det enda som håller mig vid liv, och någon svag förhoppning att någon ska komma och förstå mig.

Vad kan jag göra, att jag skriver hit är en sista lösning!

Linda

BUP svarar:

Hej Linda och tack för brevet!

Om det inte var för att du skriver att du hatar din familj skulle jag föreslå dig att prata med någon av dina föräldrar. Men det kanske kan vara svårt om du hatar dem. Jag gissar utifrån det du berättar, att ni har en del konflikter kring sovtider, matvanor och liknande? Jag antar att de är oroade för dig men inte vet hur de skall kunna vara till hjälp. Kanske det bara blir bråk och skrik?

Samtidigt berättar du om så svåra problem att jag tycker att du borde få hjälp. Men om du trots allt skulle börja någon ände kanske ändå de taskiga killarna i skolan skulle kunna vara något. Oavsett om du tog kontakt med dem från början har väl de varken anledning eller rätt att vara taskiga mot dig idag? Om det skulle du kunna prata med skolkurator om och kanske att ni sedan kan fortsätta att ta itu med resten av dina problem.

Du nämner att du har sömnproblem och trixar med maten. Det är också två saker du borde få ordning på. Att sova och äta ordentligt är grunden för att må bra.  Kanske skolsyster kan hjälpa dig med tips om det?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta