Vågar inte säga att jag mår jättedåligt

Hej!

Jag går i 6:an. Jag bytte skola när jag skulle börja i 6:an till en ny, men jag mår jättedåligt på den nya skolan. Det är inte så att jag inte har några vänner för jag har jättemånga. Jag saknar min gamla skola och kompisarna bara. I den nya skolan har vi jättemycket läxor och prov hela tiden och jag blir jättestressad. Jag har frågat mina föräldrar om jag kan få byta skola när jag gått ur 6:an men dom säger nej för att jag har "för dåliga anledningar". Jag säger att jag saknar mina gamla kompisar och att vi har mycket läxor. Jag vågar inte säga att jag mår jättedåligt och typ gråter mig till sömns varje kväll för att jag är rädd att dom ska reagera på fel sätt om jag säger det. Jag har skolkat några gånger för att jag känner mig stressad och dom blir jättearga. Då blir jag mer ledsen och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden så jag kunde gå på den lektionen. Jag har haft det jobbigt för mina föräldrar skilde sig för 1,5 år sedan. Jag är även ledsen och stressad över att jag är överviktig och har jättekroppskomplex. Jag började få det när jag började på den nya skolan. Jag blir stressad och äter onyttigt då och sen mår jag jättedåligt över det. Jag är ganska bra på att gömma mina känslor och visar aldrig att jag är ledsen. Jag har även dubbelefternamn. Jag vill ta bort det sista som är mammas efternamn men när jag säger det blir hon ledsen. 

T.N

BUP svarar:

 

Hej!

Så kämpigt du har det och så ensam du är med alla dina tunga känslor! Du har på kort tid varit med om svåra och omvälvande händelser i ditt liv. Dels har dina föräldrar skilt sig och dels har du bytt skola. Det är lätt att förstå att du i den situationen blir stressad och mår dåligt på olika sätt, framför allt då du också försöker att hålla alla ledsna känslor för dig själv.

Jag tycker att du ska försöka prata med dina föräldrar om hur olycklig du känner dig och att du skolkat för att du känt dig stressad. Dina föräldrar har föräldraansvar för dig och det innebär att de har ansvar för att stötta dig på olika sätt även om de själva kanske mår dåligt. Om du går för mycket ensam med dina ledsna känslor så är det lätt att du blir missförstådd och får ilska på dig i stället för förståelse och stöd och då känns det förstås ännu värre.

Du kan också vända dig till skolkuratorn på din skola och berätta om hur du har det. Det viktiga är som sagt att du inte går ensam med din ledsenhet utan att prata om den. På nätet kan du få stöd genom att chatta med Tjejzonen.

Om du delar dina känslor och upplevelser med någon vuxen du kan ha förtroende för, så är jag övertygad om, att du kommer att märka, att det inte känns riktigt lika hopplöst längre och du kan också lättare hitta vägar ut ur det som känns tungt.

Varmt lycka till och tänk på att du är värd att må bra!