Vill ha hjälp men ändå inte

Hej! Jag är en tjej på 12 år, jag har mått väldigt dåligt i kanske 5/6 månader nu. Jag misstänker att jag har en ätstörning/anorexia för jag beter mig så. Jag svälter mig själv och mår inte bra alls. Jag har börjat få självmordstankar också på senaste tiden och det blir bara värre. Jag har ångest hela tiden och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har pratat med min mamma men det känns som hon inte tar det på allvar. Men då vi pratade om det så kontaktade hon habiliteringen, när hon sa att dom ska prata lite fick jag ångest för jag fick tanken "tänk om dom inte kan ge mig rätt hjälp så att dom för över mig till BUP" (jag har varit på BUP och habiliteringen innan för att kolla om jag hade en diagnos och jag fick diagnosen autism på BUP) och jag hade rätt habiliteringen hörde av sig till min mamma och sa att jag får rätt hjälp på BUP istället. Jag äter nästan inget bara kvällsmat. jag har självskadebeteende och då vad jag misstänker ätstörning/anorexia och depression för jag är väldigt depremerad självmordstankar..Jag vill ha hjälp men endå inte.. Jag orkar inte leva längre vad ska jag göra? Hjälp! 

Sara

Orkar snart inte leva längre

BUP svarar:

Hej!

Det låter som att du har det riktigt jobbigt just nu. Bra att du hör av dig och rådgör kring hur du ska göra för att må bättre. Behandling av ätstörningar och självskadebeteende finns på BUP. Det är sådana problem som är svåra att ta sig ur på egen hand och som det finns bra samtalsbehandlingar för. Att du går runt med ständig ångest och har självmordstankar låter alldeles för jobbigt. Du är inte ensam om att både vilja och inte vilja få mer hjälp. Samtidigt är du tydlig med att du vill att det ska bli bättre. Och det är en bra utgångspunkt. 

Du skriver att du fått diagnos autism på BUP. Jag vet inte exakt vad den diagnosen innebär för just dig, men den medför ju viss känslighet. Därför är det så viktigt att hitta bra anpassningar i miljön omkring dig så att du inte slits för mycket och därför lättare hamnar i ångest och dåligt mående. Exempel på saker som kan slita när man har autism är: att träffa många människor samtidigt, att få otydliga skoluppgifter, att äta lunch i skolans stora matsal. Det kan ta tid att hitta rätt anpassningar i vardagen efter en utredning och ofta har man slitits lite för länge innan man fick diagnosen också. Stressen behöver minska samtidigt som man kan behöva hjälp för att komma ur självskadebeteenden och ätstörning. 

Hur är det för dig: finns det några särskilda påfrestningar i ditt liv just nu som du skulle behöva hjälp med? 

På BUP kan ni reda i vilka faktorer i ditt liv som spelar in för hur du mår och planera behandling utifrån vad som är mest hjälpsamt för dig just nu. 

Det var starkt av dig att prata med din mamma trots rädslan för vad som skulle hända. Att du tar mer hjälp är klokt men jag tycker att du ska be om mycket tydlighet från de du kommer att träffa för att minska din oro och rädsla för vad som ska hända. Du kan också berätta att du både vill ha hjälp och inte, så att ni kan prata mer om det och planera bra hjälp som passar dig utifrån det. 

Jag bifogar också mer information om hur bedömning av ätstörningar och självskadebeteende går till på BUP.