Vill inte att mamma ska må dåligt

Hej!

Jag är en tjej på 16 år och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska ta mig till längre. Mitt liv är så begränsat det bara kan bli och min livslust minskar mer och mer för varje dag som går. Jag har det jättejobbigt hemma och har därför SOS inkopplat, jag går på möten på ungdomsmottagningen där jag bor men det blir bara värre för mig.

Jag har berättat om att jag har självmordstankar och att jag bara känner att det inte finns någon mening med livet pga. Allt som händer just nu. Men eftersom att det är så mycket så tycker jag att det är jättesvårt att ta upp allt och få hjälp för det. Mår dåligt över att jag på något sätt blivit "mamma" till min mamma. Tar hand om det mesta hemma och tar ett enormt stort ansvar, har fått jättedålig självkänsla så jag känner bara att jag är helt värdelös och tycker inte att jag "duger och så är det skolan, det är tufft med betyg osv eftersom att jag går sista terminen i nian men det är även jobbigt att behöva lämna min skola som jag gått i sen femman. Allt det här tillsammans är ingen bra kombination, så det är egentligen inte så konstigt att jag inte har någon livslust kvar. 

Jag har varit extremt rädd för att berätta detta för mina föräldrar, men nu har de fått reda på det men jag själv känner fortfarande inte att det är något som jag kan prata med mina föräldrar om, jag tycker att det bara är jobbigt. När mamma fick reda på detta så sökte hon såklart en akuttid på bup, vi gick dit men jag ljög och sa att jag mådde bättre än vad jag egentligen gör för att jag inte ska skrämma min mamma för jag vet hur dåligt hon mår över det. Hon har redan psykisk sjukdom så att få det på sig har varit ännu värre för henne. 

Grejen är att jag inte vågar berätta detta för er på bup osv för att jag verkligen inte vill att min mamma ska må dåligt eller att jag ska behöva prata om det här hemma, det blir också ett problem för mig. Därför känner jag att det bara är enklast att ta livet av mig? 

Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra, inget val är smart och jag har ingen vid min sida heller. Har ingen som jag kan prata med förutom de på sos och på ungdomsmottagningen, men de är ju bara tillgängliga vissa tider. Vad borde jag göra? Vad är smartast? Behöver jag hjälp från bup? Hur ska jag hantera den här situationen? Låter det som en depression? 

//En tjej djupt inne i en troligtvis depression. 

En tjej på 16

BUP svarar:

Hej!

Ja, jag tycker att du behöver hjälp från BUP. Du är stressad och orolig och känner att du mår allt sämre och funderar på om det är enklast att ta livet av sig.
Det tycker jag är tydliga skäl till att du ska söka hjälp. Jag kan inte säga om det är en depression, då måste man träffas och prata mycket mer.

Du är 16 år och kan söka hjälp på BUP själv. Du behöver säga att du vill komma utan dina föräldrar. Du hittar telefonnummer och adresser till BUP- mottagningarna här på förstasidan. Om du tycker att det känns svårt att ringa själv kanske du kan få stöd av din skolkurator eller en socialsekreterare?

Jag tycker, som du, att du verkar ta mycket ansvar, inte bara för det praktiska utan framförallt för hur din mamma mår. Hon behöver nog hjälp för egen del - en hjälp som du inte kan ge henne hur gärna du än vill. Det måste hon själv eller andra vuxna ta ansvar för och ordna med. Du skriver inte så mycket om din pappa men jag förstår det som att han inte kan vara till så mycket stöd för dig. 

Du behöver hjälp för egen del nu, en hjälp som mamma försökte att ge dig tillfälle att få när hon ordnade tid. Jag ser det som att hon verkligen önskar dig att få hjälp av någon annan, när hon just nu inte förmår stötta dig. Hon har visat att hon inte vill att du ska avstå från hjälp för hennes skull.

Så ring direkt, du behöver en vuxen som kan hjälpa dig att se vad du kan göra för att komma vidare!