Hatar mig själv så jävla mycket

Hej...

Jag vet inte vad jag ska göra längre. När jag var mindre var jag väldigt överviktig men uppåt 6.an gick jag ner i vikt och blev nöjd med mig själv. Men upp mot 7.an började jag gå upp i vikt igen, jag kunde inte ens se mig själv i speglen utan att bli äcklad. Idag går jag i 8.an och är 15 år. Jag får ångest varje gång jag äter någonting, i 7.an började det. Det har hållt på i snart 2 år nu, i vissa perioder äter jag så mycket att jag mår illa och det slutar med att jag får sån ångest att jag spyr och så får jag ångest för att jag spyr så skär jag mig. Enligt skolsköterskan är jag "normalviktig" och mina vänner är säger att jag är smal. Men varje gång jag kollar mig i speglen ser jag bara en stor klump som inte borde finnas på jorden. Jag som älskade att shoppa har börjat att hata det eftersom jag vet att alla kläder sitter fult på mig, och nät jag provar någonting så börjar jag gråta. Det har också blivit så illa att jag inte ens vill gå på olika saker som diskon längre för jag mår så dåligt av att jag har inget som är fint på mig. Kan inte heller visa mig utan smink längre, för jag är så rädd att någon ska få se hur jag egentligen ser ut. Jag hatar mig själv så jävla mycket och jag hat börjat tröttna på livet. Vad ska jag göra, flr jag orkar nt mer..

Paulina

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad besvärligt du har det! Många ätstörningar börjar som du beskriver det – man går ner i vikt och känner sig nöjd med sig själv. Men om kroppen och vikten blir helt kopplat till självförtroende och hur man ser på sig själv får man lätt problem. Dessutom börjar kroppen komma i olag om man ibland svälter sig och ibland äter för mycket och spyr.

Allt detta känner du till. Du undrar vad du ska göra. Jag tycker du ska försöka bryta mönstret. Du skriver att du är rädd att andra ska se hur du egentligen ser ut. Men vem bestämmer hur du ”egentligen” ser ut. Om du ser en stor klump i spegeln men andra ser en smal tjej och att du är normalviktig. Jag tror du måste börja ifrågasätta dina negativa tankar om dig själv för de stämmer helt enkelt inte fullt ut med vad andra ser och upplever av dig. Och det kan kanske också upplevas hoppfullt trots allt? Att andra inte upplever dig på samma negativa sätt som du själv?  

Du undrar vad du ska göra. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp för det kan vara svårt att komma tillrätta med det här alldeles själv. Du kommer att behöva stöd och uppmuntran nu när du tvivlar så mycket på dig själv. Kanske kan en bra börja vara att prata med skolkuratorn om ditt självförtroende eller om du kan prata med dina föräldrar kan du söka hjälp på BUP.


Det går att få stöd online hos Ätstörningszonen om du hellre vill pröva att chatta först.

Lycka till!