Mina föräldrar tror inte på psykisk ohälsa

Heej jag e en tjej på 13 år. Jag har i ett år nu haft grova självmordstankar. Men mina föreldrar tror inte på psykisk ohälsa så varje gång jag pratar me dom bryr dom sig inte. Har sen jag va ganska liten blivit slagen av min mamma för att i hennes kultur får man slå barn och min pappa har int varit till stor hjälp för han e alkoholist. Så jag ser inte längre en andledning till att bry mig om något. Jag började tro att jag inte var tilräkligt duktig så jag straffa mig själv genom att skära mig. Orkar int bo såhär längre har varje natt tänkt rymma eller ta självmord men jag vågar int för jag vet int hur. Men jag blir mest orolig för vad min syster skulle tycka om mig för hon e den ända jag kunnat vända mig till ända tills jag berätta att typ alla mina "vänner" var deprimerade då sa hon "du ska väll int bli deprimerad" men jag börjar tro att jag e de för jag mår så dåligt av min familj. Jag tror hela tiden att mamma ska slå mig att pappa ska va så full att han ramlar ute på gatan och bli på körd jag e rädd för allt vågar inte gå ut länger. Mina föreldrar frågar ofta varför jag inte går ut längre man hur säger jag till dom att de e dom som e andledning till att jag vill dö?

Xoxo

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att du skriver hit och tänker att du själv kan göra något åt din situation!
Det är klart du mår så dåligt för att din hemsituation ser ut som den gör. Du skriver att du inte orkar längre, utan tänker på att rymma eller ta ditt liv.

Men det finns bättre alternativ. Jag tycker du ska berätta hur du har det för någon vuxen du känner förtroende för. Kanske någon i skolan – en lärare, skolsyster eller skolkurator. Du ska berätta ärligt det du skriver om i detta brev, att du blir slagen, din far är alkoholist, att du tänker på att ta ditt liv (men vågar inte) och att du vill att de hjälper dig genom att ta kontakt med  Socialtjänsten där du bor.
Kanske kan det underlätta genom att du visar ditt brev och vårt svar.

Socialtjänsten kan hjälpa både dig, din syster och alla i din familj. De kommer att ta reda på hur du har det i din familj och hjälpa dig på bästa sätt.

Det här kanske inte känns enkelt att göra? Då kan du ringa Bris Tel. 116 111 och prata med en kurator. Där kan du få mer hjälp och möjlighet att ställa frågor.

Du kan också få hjälp att ringa och ta kontakt med Socialtjänsten. Du kan också gå in på hemsidan KollPåSoc. Där finns mycket hjälp för någon i din situation och hur du själv kan ringa socialtjänsten.

Jag tycker utifrån vad du skriver att du verkar mycket duktig så inte ska du straffa dig själv när du ändå har det så besvärligt hemma.

Ta hjälp och lycka till.