Jag kan inte må bra

hej, jag har skrivit förut och.. jag vet inte hur jag ska förklara men jag kan inte må bra. jag ser inget positivt i det jag gör och alla mina vänner har lämnat mig.. jag har 1 vän jag litar på men hon bor inte ens i samma stad som jag och vi ses aldrig. jag äter nästan aldrig längre, skär mig så ofta jag kan och jag kan inte tänka på annat är bara försvinna. jag vågar inte gå till bup och jag klarar inte av vara på ställen med mycket personer.. jag känner mig tom som jag inte kan göra något för att det ska bli bra. jag försöker göra sånt jag gillar men inget funkar längre.. jag känner mig bara övergiven och ensam... klarar inte av att glra något.. vill bara träffa folk och få vänner men klarar inte det.

jonathan

BUP svarar:

Hej Jonathan och tack för ditt brev!

Först vill jag säga att vi inte kan se det du skrivit förut utan mitt svar är bara utifrån det du skriver nu.

Du skriver om ensamhet och längtan. Längtan efter vänner och gemenskap, något  vi alla behöver för att må bra. Men det du längtar efter, att få träffa andra, blir på något sätt också för svårt för dig och du drar dig undan.

Vad är det i kontakten med andra som blir så svårt, tror du?  Det kanske inte är lätt att svara på men det är viktigt. Om man förstår mer om vad som blir besvärligt kan man börja göra något så att det blir bättre. Men det är svårt att göra det ensam.

Känner dina föräldrar till hur du känner dig? Om inte tycker jag att du ska berätta det för dem.

Du vågar inte gå till BUP säger du. Har du varit där förut? Eller har du en bild av hur du tror att det är?  

Jag frågar för att jag tror du skulle kunna få bra hjälp där. Tillsammans med dig skulle man först försöka förstå mer om det som är svårt och sedan hitta en väg till att göra det bättre. Dina föräldrar behöver då också vara med på något sätt

Försök att våga. Tänk på att det kan bli bättre!