Konstant ångest

Jag är en tjej på 17 år, som fyller 18 om några månader och min ångest är nästintill konstant ångest, vissa dagar är bättre än andra. Främst av allt är det dödsångest, för jag går omkring med känslan av att jag kommer dö hela tiden. Ibland känns det som att jag kommer dö om tre år, ett år, några månader, en vecka och ibland dagen efter. Även om jag inte vill dö så känns det så, och när jag vill dö så känns det så.  Jag är även ofta ledsen, i olika grader så klart, och på sistone har jag haft svårt att sova.

Detta började när jag var 14 på en större skala men det har blivit värre med åren. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre, och jag vet inte hur jag ska söka hjälp. Jag hamnade i ett självskadebeteende för ungefär 1,5 år sen, som jag sedan haft fram och tillbaka när jag tycker att allt blir för jobbigt. 

Jag undrar bara hur jag ska gå till väga för att få hjälp, och jag vill heller inte att mina föräldrar ska veta eftersom att de varit negativt inställda till terapi och liknande. 

Ångestfylld

BUP svarar:

Hej!

För att börja i slutet av ditt brev. Om du vill söka hjälp utan dina föräldrars vetskap har du alltid möjligheten att vänta tills du blir 18 eller kanske redan nu söka hjälp eftersom du snart fyller. Vissa omständigheter kan göra det möjligt att du erbjuds hjälp utan att dina föräldrar vet när du är så nära 18 årsdagen.

Jag skulle råda dig att söka till Vårdcentral för att du skall få hjälp att komma vidare. BUP är ju bara upp till 18 år.

När det gäller dödsångesten så är det inte konstigt att man kan bli så upptagen av det som inte går att göra något åt - så att det förstör det man faktiskt har, det vill säga livet. Och det är nog kärnan i många ångesttillstånd, att det kan vara så svårt att leva med osäkerheten. Dina tankar och rädsla kring döden - och som jag uppfattar det ovissheten om när den skall inträffa - tar över dina tankar och skrämmer dig så det blir svårt att leva ett bra liv. Skulle du leva ditt liv annorlunda om du visste när du skall dö? Är det möjligt att börja leva det livet nu - även om du inte vet?

Ja, som du ser finns det mycket att fundera och prata om kring din dödsrädsla. Jag tror (vet!) precis som du att det är ett bättre sätt att hantera ångesten än att skada själv. Det kanske är en lättnad just i stunden att skada sig, men saken blir värre i längden.

Du skriver att det finns stunder då du inte plågas av dina tankar. När är det och går det att få till de stunderna oftare och göra dem längre?

Önskar dig det bästa