Hur botar man tomhet?

Hej

Jag behöver nog hjälp att sluta skada mig själv. Men när jag söker upp olika behandlingar mot självskada handlar det alltid om att kontrollera sina känslor och istället för att skada sig så gör man något annat istället t ex rita.

Men jag skadar mig inte för att jag känner för mycket utan för att jag inte känner någonting. Smärta är det enda jag kan känna. Så jag skär mig, ofta djupa sår eftersom man härdas och små sår inte funkar, det gör inte ont längre.

Jag förstod att det hade gått för långt då jag tror att jag av misstag råkade skära av en nerv eller sena för jag kan inte riktigt röra mitt lillfinger längre, men det måste vara djupt annars funkar det inte.

Jag har kollat upp jättemycket men ingenting tycks handla om att behandla dom som skadar sig för att dom inte känner något. Jag är jätteskeptiskt till bara samtal, hur ska det få mig att känna något? 

Inget vet om att jag skadar mig själv, det syns inte på mig eftersom jag är väldigt lugn utåt, även om jag är tom på insidan. Jag har tänkt lite på om det handlar om att acceptera att alla kanske inte känner någonting, men det är något jag inte kan acceptera, jag vill inte leva såhär. Hur botar man tomhet? 

Ägget utan innehåll

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Jag förstår det som att du försöker hjälpa dig själv genom att kolla runt på nätet. Om det är så, beror det då på din skepsis mot att söka hjälp? De listor som till exempel Shedo lagt ut på alternativa beteenden, är tänkta som hjälp att stå ut i det akuta läget för att undvika att skada sig själv. Att just att stå emot och sluta med beteendet (självskadan) är poängen eftersom det ofta förvärrar det psykiska måendet i längden även om det för många kan kännas lite lättare i stunden. Så egentligen handlar det inte om att kontrollera känslor utan mer om att stå ut med känslorna och att inte leva ut dem.

Du beskriver ett allvarligt problem som inte bara skadar dig psykiskt utan även kroppsligen. Jag är övertygad om att du skulle kunna var hjälpt av samtal, kanske också att du skulle behöva medicinsk hjälp för att stå ut bättre. Du skriver att den enda känsla du kan känna är smärta. Jag håller inte med dig. Även den tomhet du beskriver är en känsla och inget annat. Om du hade varit tom på insidan hade du inte kunnat skriva ett så välformulerat och eftertänksamt brev. Eftersom du inte skriver något om hur ditt liv i övrigt ser ut är det svårt att veta hur det skulle kunna fylla dig med mer mening. Jag tror att du i samtal skulle kunna bli hjälpt med din problematik eftersom andra har blivit det. Sen är det förstås aldrig någon garanti att samtalsbehandlingar hjälper. Resultatet beror ofta på hur mycket man som patient är beredd att satsa. Men utifrån det du beskriver kan jag inte heller se att du har så mycket att förlora på att söka hjälp.

Eftersom du är under 18 år tycker jag att du skall söka en BUP mottagning. Det allra bästa är om du kan be dina föräldrar ringa. Då måste du nog berätta något om hur du har det så att de kan berätta varför ni söker. Du kommer gissningsvis att behöva deras stöd en tid framöver tills du klara av att stå på egna ben, uppleva mer mening och slippa skada dig.

Välkommen till oss på BUP!