Har humörsvängningar som är sjuka

Jag har det inte bara tufft i skolan.....

Utan hemma med....

Jag har fått pissiga betyg och jag vill inte ha dem, jag har gjort mitt bästa men ändå fått F. Jag har försökt att koncentrera mig men jag kan bara inte, jag har humörsvängningar som är sjuka. Jag kan vara jätte glad och så går min spets på pennan sönder och jag skriker så in i helvete för att den gick av. Men hemma (Hos mamma) så får jag skit hon skriker och jag känner mig inte alls trygg där, Mina 3 syskon som bor hemma märker inget, mina 5 syskon som flyttat hemifrån märker inget DET ÄR BARA JAG SOM MÄRKER

Borde jag kontakta någon? Borde jag flytta till min pappa? Borde jag hoppa elr hänga mig? Vad händer om jag dör? Kommer någon märka om jag dör???

Mina syskon säger alltid att jag har fula kläder eller att jag sminkar mig fult men det blev värre när jag färgade håret rosa... Har kontakt med PP om duvet vad det är... Men jag vågar aldrig säga något...................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................

Jobbiga lebben duvet

BUP svarar:

Hej!

Du berättar om att du lever i en riktigt tuff situation på flera sätt både hemma och i skolan. Det är inte lätt när hela ens vardag är fylld med problem, såsom det är för dig. Jag kan också tänka mig att det känns extra svårt för dig då du verkligen försökt få bra betyg men det ändå inte blivit så. 

Det låter ju på sitt sätt väldigt skönt att du kan vara jätteglad ibland men jag uppfattar det som att du mest tycker att det är oerhört kämpigt med att du svänger så kraftigt mellan glädje och ilska. Det låter verkligen som att du skulle behöva hjälp och stöd för att få vardagen att flyta på både hemma och i skolan. Du skriver att din mamma blir arg själv och då kan hon förstås inte vara till stöd för dig. Du är osäker på om det skulle vara bättre att flytta till pappa, men det beror ju då på om han kan vara den stödjande och trygga förälder, som du behöver. 

Jag undrar lite över vad du menar då du skriver, att det bara är du som märker. Menar du, att det bara är du själv, som förstår att du har stora svårigheter och att det är problem mellan dig och syskonen och mellan dig och mamma?  Då jag läser hela brevet så uppfattar jag att du är djupt förtvivlad över hur du har det och att du är i desperat behov av förändring.

Du undrar om du bör kontakta någon och det tycker jag absolut att du ska göra. Då dina föräldrar inte nu kan ge dig det stöd du behöver så behöver du få det stödet från annat håll. Jag vet faktiskt inte vad det innebär att du har kontakt med PP. Är det någon vuxen som ska hjälpa dig men att du sedan inte vågar berätta om hur det verkligen är? Eftersom jag inte alls vet vad det innebär så kommer jag med några förslag på hjälp för att du ska få det bättre.

Jag föreslår att du söker upp skolkuratorn i din skola och berättar precis hur kämpigt det är för dig både i skolan och hemma. Skolan är skyldig att ordna en skolsituation som fungerar för dig. Om betygen är dåliga så bör skolan ställa upp med mer stöd i undervisningen. Det här kan du prata med skolkuratorn om. Det är viktigt att du försöker säga precis som det är för att du ska kunna få rätt hjälp. Om det känns svårt att prata så kan du pröva att skriva i stället eller ta det här brevet och visa det för skolkuratorn. På nätet kan du få stöd genom att ringa eller chatta med BRIS.

Var rädd om dig!