Jag har dödsångest

Hej! 

Jag har dödsångest och under en period mådde jag sjukt dåligt över detta och kunde ligga och gråta i flera timmar men jag försökte ändå hitta på aktiviteter så jag var mycket med min bästavän och vi sov över men det hjälpte in så jätte mycket för när hon somna börja jag gråta tills hon vakna då jag fick sluta så hon inte skulle märka något men tillslut fatta hon att något var fel men jag fortsatte bara säga nej :)!! Och skratta bort de. 

Men nu mår jag lite bättre jag försöker iallafall ignorera tankarna fall det är bra vet jag inte heller men nu till problemet varenda gång jag träffar min bästavän mår jag skit dåligt för då börjar tankarna starkare och känslorna blir värre! Det är inte hon det är felet på men jag blir så påminnd hur jag mådde så jag kopplar nu henne till dödsångesten och jag vill kunna umgås med min bästavän utan detta det är trots henne jag alltid gillat mest. Och nu kan jag inte ens träffa henne och må sämre så det slutar med att jag inte vill men hon ska ju inte behöva bestraffas för mina tankar 

D.P

BUP svarar:


Hej D.P!

Så besvärligt och svårt du har det. Som jag förstår det har du två problem, dels rädslan för döden eller att dö. Jag vet inte vilket eftersom du bara nämner din rädsla helt kort. Det andra problemet är att du blir påmind om rädslan när du träffar din kompis. Kanske du behöver varsin lösning på problemen?

När det gäller själva dödsångesten gissar jag att du skulle kunna få hjälpa av att bara prata om det med någon. Som det är nu så undviker rädslan genom att göra saker så du skall slippa tänka på den. Det kan vara bra att göra så emellanåt men om man aldrig släpper fram tankarna och pratar om dem blir det nog som för dig. Tankar tränger sig på när du inte kan försvara dig mot dem, som när du skall sova. Kanske att du var extra känslig den där kvällen eftersom du sov borta och inte var i din egen säng?

När det gäller kompisen kanske du kan säga något om varför du har undvikit henne. Du behöver kanske inte berätta allt men tillräckligt för att ni skall kunna fortsätta att vara goda vänner. Det viktiga är att hon förstår att något är svårt för dig och att du fortfarande önskar vara vän med henne. Annars kanske hon hittar på egna förklaringar till varför du undviker henne och då blir det nog svårare att fortsätta vara vänner.

Jag tror alla människor under någon eller kanske till och med många perioder, har tankar och även rädsla för döden eller för att dö. Därför tycker jag att du till att börja med skall försöka prata med mamma eller pappa om saken. De har nog själva också tänkt på det. Kanske till och med själva någon gång haft hemska tankar kring att dö. Vi kan faktiskt inte göra så mycket åt saken, alla dör så småningom. Men om vi inte kan dö har vi ju heller aldrig levat.

Pratar om rädslan, då brukar den bli mindre!