Jag och mamma bråkar varje dag

Hej! Jag har det väldigt jobbigt hemma med ständiga konflikter och bråk med min mamma. Det har varit såhär i nästan två år men nu börjar det bli extra jobbigt när relationer utanför hemmet som jag har haft med kompisar börjar försvinna när pojkvänner kommer in i bilden. Jag har alltid lagt en stor vikt vid vännerna när jag inte mår bra hemma men nu känner jag mig jätte ensam. Jag och mamma bråkar minst en gång per dag och om en dag har gått och vi inte bråkat så känns det som att mamma tillslut hittar saker för att starta en konflikt för. Det kan vara allt från att jag säger något i ett annat tonläge så att jag har världens vidrigaste attityd eller till att just "jag" inte har plockat ut diskmaskin när jag har två andra syskon som inte hjälp till något hemma den dagen. 

Situationen idag är att jag och mamma kan inte ens längre umgås eller prata om vardagliga saker utan att det blir bråk. Vi är som främlingar med varandra hemma, resten av tiden när vi inte bråkar. Det gör att jag isolerar mig på mitt rum så fort jag är hemma och jag mår jätte dåligt av det här. Jag vill ha en mamma som jag kan känna att jag litar på och vill berätta saker för men i vissa stunder känner jag en ren hatisk känsla som övergår till att jag börjar stört gråta oftast.  Pappa och jag har inte den relationen eller snarare "icke" relationen som jag och mamma har. Vi kan umgås och faktiskt har kul tillsammans och det är han jag pratar med ifall det är något riktigt krisigt. Jag vet att han inte dömmer mig som mamma gör utan han finns bara där och lyssnar istället för att börja ifrågasätta saker och börja diskutera om det jag berättar.  Det enda grejen att om jag och mamma bråkar och pappa är med vågar han aldrig, jag menar verkligen aldrig stå upp för mig och emot mamma om jag vet att han tycker  som jag eller att mamma överreagerar eller har fel. Det gör att mamma ofta kör över mig och jag blir stående där helt ensam med en skrikande vuxen i mitt ansikte. 

Om jag skulle få plats med hela min vardag med mamma skulle det bli en bok för att det finns anledningar till varför jag tillexempel inte litar på henne. Det har varit från tillexempel att hon har gått bakom min rygg med mina kompisars föräldrar ang, min och min kompis relation. Som hon inte har ett dugg med att göra. Det har varit också gånger då hon har börjat bråka med mig utanför badrummet när jag står i duschen och tillslut gått och hämtat verktyg för att sedan låsa upp badrumsdörren och kliva rakt in när jag duschar. Den gången kände jag mig så förnedrad och minskad och all mitt personliga utrymme bara revs ner när jag stod där naken i duschen, vill också tillägga att hon tyckte att hon inte gjorde något fel.  Jag har aldrig någonsin hört henne säga förlåt till mig under hela mitt liv. 

 Det känns hopplöst och ibland känns till och med livet hopplöst och det har blivit o-räkliga nätter där jag har somnat gråtandes eller inte alls. Jag vet inte om jag och mamma någonsin kommer kunna bli vänner men som jag känner nu behöver jag verkligen en mamma som finns där för sin dotter och är intresserad att veta saker om hennes liv och lära känna henne. 

-A

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad besvärligt det låter och jag förstår att du saknar en mamma som lyssnar och är intresserad av ditt liv och din väg att bli vuxen. Har du någon gång kunnat prata med din mamma om detta och hur hon mår? Kanske hon mår lika dåligt som du av konflikterna? Kanske hon också ibland längtar tillbaka till en annan mer förtrolig relation? Nu låter det mest som ni tar avstånd från varandra.

Det är svårt att råda dig. Hur ska du göra för att kunna bryta detta mönster av ständiga bråk och däremellan tystnad. Om du vill att det ska bli annorlunda kan du försöka fundera på vad du skulle kunna göra för att bryta mönstret. Det finns en gammal tumregel – det är lättare att ändra på sig själv än andra.

Kanske kan du pröva göra lite oväntade saker och se vad som händer? Vad skulle hända om du frågade henne om du kunde hjälpa till på något sätt som hon inte förväntar sig – t ex diska, städa eller handla? Vad skulle hända om du föreslog din mamma att ni gör något roligt tillsammans? Eller har du sagt till henne, det du skriver, att du saknar den mamma som du kan gå till och prata med utan att hon ifrågasätter eller dömer?

Det är möjligt att detta inte kommer att gå än på en tid. Men det hindrar inte att ni kommer få en annan och bättre relation i framtiden. För att det blir så lätt konflikter mellan er tyder också på att ni har mycket känslor för varandra och att ni betyder mycket för varandra - på gott och ont.

Ni är verkligen inte likgiltiga eller oviktiga för varandra utan kanske är ni bara på väg att försöka hantera detta att du håller på att bli vuxen. Både du och din mamma måste hitta nya sätt mot varandra.

Vad bra att din pappa står lite utanför er konflikt. Du är lite besviken för det men det är kanske det som gör att du har en konfliktfri zon i din familj.

Lycka till!