Blir behandlad som om jag inte fanns

Hej! Jag är 13 år (04) och har ett problem. Jag bytte skola i fyran (första dagen i fyran började jag på den nya skolan) Det betyder när jag slutar sexan har jag gått där i tre år. Men jag gillar inte min klass. Det finns fem tjejer i min klass. Dem fyra tjejerna (jag är den femte) har känt varandra hela livet. Jag har svårt för att "passa in" och att vara med dem eller vad man ska säga. Dem är som ett riktigt "gäng" som alltid håller ihop. Jag får inte vara med i deras gäng. Det är inte så som att de säger nej, men på det sättet dem beter sig mot mig visar det. Varje morgon i skolan ser jag dem gå tilsammans. Jag kan gå ett varv runt skolan och stöta på nån av dem, då kanske vi säger hej men när hon träffar de andra då ska dem stanna och prata och kramas tills det ringer in. På lektionerna pratar dem hela tiden och springer runt till varandras platser. Jag mår jätte dåligt över det här. Jag pratar med skolsköterskan och en lärare och jag kanske ska prata med en psykolog. Jag blir behandlad som om jag inte fanns av dem här tjejerna. Det har hänt en gång att en av dem frågat om jag vill vara med (då blev jag glad) annars är det bara jag som frågar. Dem har också blockat mig på sociala medier. Det är typ som om det är fyra tjejer i klassen och det märker lärarna av också (alltså att dem fryser ute mig) Nu på senaste tiden har jag märkt av det mer när jag ser att dem undviker mig och pratar  bakom min rygg. Och detta har jag känt hela året och lite till. Det är också det här att dem pratar om saker högt i klassrummet (så att jag hör) de säger så här ska vi shoppa tillsammans, ska vi vara efter skolan och de har till och med en egen gruppchatt på instagram som dem pratar om. Detta gör mig jätte ledsen, sårad och arg. Det finns så mycket mer att säga men nått säger mig att jag borde avrunda. Jag ska bara lägga till att jag har en kompis som går på min gamla skola.  Vi är bästisar och hon är den ända "riktiga" vän jag har. Jag gjorde det så detaljerat som möjligt så hoppas ni förstod vad jag snackade om. Tack. Hejdå!

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du har verkligen hamnat i en svår situation och på din beskrivning, som jag tyckte var målande och fin, tycker jag att det låter som om du verkligen inte fått en chans att komma in i gruppen med de här tjejerna.

Jag kan inte låta bli att undra vad skolan gör åt det här. Du säger att du pratar med skolsköterska och lärare och kanske ska prata med en psykolog men är det ingen som pratar med de andra fyra tjejerna? Det är en sorts mobbning du blir utsatt för och det är ju inte bara du som behöver hjälp med det utan även de som utsätter dig för det här. En del skolor brukar samla och prata med alla de som är inblandade och deras föräldrar. Skolan är skyldig att arbeta mot mobbning och hjälpa dig i den här situationen.

Jag vet inte hur mycket dina föräldrar vet om hur du har det, jag kan bara hoppas att du kan prata med dem så att du kan få så mycket stöd som möjligt från dem. Det är mycket svårt att klara upp sådant här utan hjälp av vuxna. Risken är att du blir allt ledsnare och får för dig att det är något fel på dig, det är svårt att behålla självkänslan när man blir så illa behandlad. Det här kan hända vem som helst men det är väldigt viktigt att det inte får fortsätta.

Om skolan inte kan ge tillräckligt med hjälp och se till att du inte blir så utesluten så tänker jag att du ska sätta dig ner med dina föräldrar och verkligen prata om hur ni ska göra. 

Du kan också få stöd och hjälp på nätet genom att chatta eller ringa till BRIS.

Det är bra att du har din bästis kvar från din gamla skola, det betyder mycket. Men, du ska inte behöva ha det så här i klassen.

Det är många som blir utsatta på samma sätt som du och det är svårt att uthärda. Men jag vet också att livet så småningom kan bli bättre, jag träffar många som det blivit mycket bättre för.