Problem med min brorsa

Jag är en 15 årig pojke med ADD diagnos, jag har problem med min brorsa som är 19 år gammal. Han kommer ofta in i mitt rum och oftast så är allting okej men ibland ifall jag gör något dumt, till exempel tappar något så kan han bli jätte frustrerad och kan kalla mig massor av olika saker, till exempel retard, idiot, os.v. Ibland kan det även hända att han slappar till en. Det får mig att må som skit, och det har varit så här nästan hela mitt liv, fast jag tror nog det var ännu värre förut. Han har sagt att när det här händer så blir han påmind av hur dum jag faktiskt är, och det är det som frustrerar honom. Och han brukar också börja prata om saker som till exempel min sociala oförmåga, att jag spelar för mycket på datorn, att jag inte är kapable av någonting os.v när det blir så där. Och delvis så är några av de sakerna sanna, jag spenderar mycket tid på datorn, jag är inte super bra på att prata med folk, och jag är väl generellt inte en sån smart människa heller. Och han brukar ofta försöka ge tips för hur jag ska fixa alla dom här sakerna, och han gör det på ett väldigt aggressivt sätt. Några gånger känns det som att tipsen han har gett mig har fått mig att må bättre, men oftast känns det bara som om att han försöker få mig att vara en annan person än vad jag är. Han brukar säga till mig att gå och shoppa kläder och sånt för att det är de som är saker som normala personer gör till exempel. Och han brukar säga att jag ska skaffa flera vänner, fast jag själv känner mig bekväm med de vänner jag har och känner att jag inte behöver anstränga mig själv att skaffa flera utan att låta det komma naturligt i så fall. Jag vet inte vad jag ska göra, det får mig att må jätte dåligt och osäker men samtidigt så känns det som att han försöker hjälpa, han säger att han gör det på ett sånt aggressivt sätt för annars så fattar jag inte eller kommer inte göra något åt det. Jag känner mig ofta osäker när jag är hemma på grund av det här, situationen med min mamma angående det här är också väldigt komplicerat, min mamma och pappa är skilda så min pappa har ingen aning om något av det här, och just nu så har inte min mamma någon aning heller. Fast som jag sa tidigare har det varit så här förut fast ännu värre, och då slutade med att jag berättade för mamma. Min mamma brukar ofta sova över hos sin pojkvän, kan vara flera dagar per vecka, och då är jag ensam med min brorsa. Hon sov ofta över hos honom vid den här tiden med, och när jag berättade för henne så ville hon stanna hemma mera, men samtidigt ville hon spendera tid med sin pojkvän. Som är alkoholist och som jag och min brorsa har haft väldigt många dåliga upplevelser med. Så hon bestämde sig för att hennes pojkvän skulle börja sova över hos oss, vilket hon hade försökt göra förut men min brorsa övertalade henne att sova hos honom. Så när han kom hit blev det väldigt jobbigt för oss, speciellt för min brorsa. Och allmänt så gjorde det bara relationen mellan mig och min brorsa värre tror jag. Nu har hon slutat ta hit honom och tror att saker har blivit bättre mellan mig och min brorsa. Och jag vill inte berätta för henne för jag vill inte riskera att hennes pojkvän ska börja komma hit igen, fast samtidigt så vill jag att allt det här mellan mig och min brorsa ska ta slut, och det känns som att allt jag kan göra är att bara hoppas att inga såna där mer saker händer med mig och min brorsa efter dom händer om och om igen. Vad ska jag göra egentligen?

Hoppas att ni förstod, mådde inte så bra när jag skrev allt det här. Och tack.

gup

BUP svarar:

Hej! 

Det låter som du har det riktigt knepigt och har hamnat i ett svårt dilemma. Skall du prata med mamma med risk för att hennes kille sover mer hos er eller inte göra något och fortsätta ha det jobbigt med din bror?

Jag får en hel del frågor i huvudet när jag läser ditt brev. Var finns din pappa i allt det här? Du nämner honom bara helt kort och jag undrar om han kan vara till någon hjälp i ditt problem.
En annan fråga är att du nämner att du har diagnosen ADD. Har ADD- problem något med hur du fungerar? Känner din bror till detta med ADD? På något konstigt sätt verkar det som om han trots allt bryr sig om dig men att det sen blir fel när han skall stötta dig.
Vet du hur du skulle vilja att din bror fanns till för dig? Finns det något som varit till hjälp och som han skulle kunna göra mer av?

Till slut om din mamma och hennes kille. På vilket sätt var det jobbigt när han sov över hos er? Var han full och otrevlig eller är det bara så att du och brorsan bara inte gillar honom? Ni kan ju knappast bestämma vilken man mamma skall ha som kille, men om han kommer hem till er bör han ju förstås uppföra sig väl.

Jag tror det blir svårt att lösa det här utan hjälp. Och jag tror nog ändå att, om jag var i dina kläder, skulle börja med att prata med mamma. Ta hennes hjälp att prata med din bror och att du inte behöver en extra förälder i honom, utan en stöttande och schyst brorsa.
Kanske att hon kan förklara något kring dina problem för honom och att det inte är för att du är dålig som det blir som det blir för dig.

Jag har redan frågat om pappa, kan han vara till hjälp? Du kan förstås även söka hjälp utanför familjen. En bra början kan vara att ringa och diskutera vidare med någon på BRIS. Eller kanske att du kan prata med skolkurator för att få hjälp att komma vidare.

Önskar dig det bästa