Det här är en mardröm

Hej , jag är en tjej som är 14 år .

under mitt liv har dey hänt oerhört mycket , bland annat mycket jobbiga händelser kring att min pappa tidigare hade grova alkohol problem . Jag har även varit utsatt för grova och mycket kränkningar som mindre . Detta har såklart satt stora spår i mig , men jag har kunnat skjuta det framför mig i flera års tid . Jag har kunnat leva på prestationer osv . Eftersom att vara duktig i skolan , eller att vara glad jämt har varit allt jag dugit till . För ett år sedan nu kraschade jag fullständigt , efter första terminen i sjuan . Allt bara kom ikapp , jag förstod allt som varit och jag orkade inte längre prestera . För hur jag än bar mig åt bar jag på så oerhört mycket skuld och ett så djupt självhat . I allafall har jag under det senaste året fått problem med ätstörningar ,självskadan , ångest , ångestattacker och mycket mycket mer . Jag har många gånger trott jag varit på botten , men nu vet jag att jag är där . Hela min kropp skriker nej , jag klarar inte mer .

jag går hos BUP , eller rättare sagt har jag varit på 3 bedömningssamtal och väntar på att få komma till läkare ? Och står i kö till att få en samtalskontakt ! Men det dröjer ! Men jag orkar inte , jag kan inte vänta längre , jag kan inte det . Jag hålle tomte ihop . Självmordstankarna bara växer . Jag tror inte jag klarar mer .

jag har ingen direkt jag kan prata med , jag mår så dåligt över att inte ha någonstans att ta vägen när det inte är skola ? För hemma måste jag spela teater med hur jag mår , hela tiden ? 

Vad ska jag göra ? Jag vill inte mer , det gör alldeles för ont . Jag känner mig så maktlös . Jag har tappat  bort allt , allt jag någonsin varit . Jag är förstörd , jag är inte mig själv . Jag har blivit någon annan , det här är en mardröm . Och jag kan inte vakna !! 

JH

BUP svarar:

Hej JH!

Så mycket jobbigt du har varit med om! Jag kan så innerligt väl förstå att du känner dig desperat nu, särskilt som du tidigare levt på prestation och maskering.

Jag undrar hur du har det hemma, kan du nu leva utan rädsla för alkoholsituationer och konflikter? Eftersom du redan varit på BUP så måste dina föräldrar känna till din situation. Har du tillgång till båda dina föräldrar? Kan du inte berätta för dom, eller någon av dom, om hur svår väntetiden är?
Du nämner att du haft skuldkänslor, kanske är du orolig att belasta dina föräldrar? Du skulle förstås ha det lättare om du slapp spela teater.

Det är viktigt att du förmedlar till din BUP-mottagning hur du mår under väntetiden. Det är inte säkert att det påverkar ditt läge, men det är mycket viktigt att dom har aktuell information. Du kan mycket väl använda brevet som du skrivit till oss här på Frågelådan.

Om dina självmordstankar blir plågsamt starka och du inte har någon i din närhet så ska du vända dig till Självmordstelefonen 90101, du kan också chatta där.

Jag önskar dig snabb hjälp för att må bättre!