Borde jag prata med läraren?

hejsan, jag vet inte hur jag mår. det är som att min kropp försöker få mig att må bra, men även som att, jag vet att det låter dumt, men som om jag vore rädd för att må bra?Jag skär mig själv, jag försöker gå ner i vikt genom att inte äta, jag pressar mig själv i skolan och får jag inte A, så blir jag besviken på mig själv.

min mentor är orolig för mig, pratat med mig och utryckt oro på VARJE utvecklingssamtal. sist hon prata med mig, fråga hon hur jag mådde, sa då Bra, men då fråga hon om det verkligen var så. jag ljög hela tiden, men gav med mig ibland lite. mina andra lärare är å orolig att jag pressar mig själv för lite. det sista jag vill är att mina föräldrar ska få veta något. de bryr sig ju inte ens om mig!.

den enda personen som vet om det, är en av mina kompisar som också skär sig. men, när jag fick veta det, vart jag rädd, och berättade för en lärare. min kompis har nu tid på bup för hennes självskadebeteende sedan hennes föräldrar sett ´hennes skärmärken.

anledningen till att jag skär mig, hatar min kropp, alltid pressar mig till det yttersta och knappt blir nöjd vid A är nog för att jag aldrig kännt att någon brytt sig om mig. förrens någon månad sedan.

de enda beröm jag får, är från ridlärare, travtränare, lärare, kompisar som ger komplimanger. tills 6 an var jag utstött, ensam, retad. men så på den nya skolan "vart jag någon" helt plötsligt såg någon mig... men då skoja jag bort när de trodde jag inte mådde bra. fast den senaste tiden, så märker jag hur lärare, kompisar, vänner är oroliga för mig. och helt plötsligt får man frågan

- hur mår du?

hemma, är det alltid syrran det ska spelas roll runt. "hon bestämmer allt" "Hon gör allt perfekt" hon är den kloka som alltid gör rätt" fast, det är alltid jag som städar, fixar middagen ibland, bakar, diskar allt. men jag får bara höra saker som

" vad dålig du är" "haha, kolla så ful teckning"  " du ska vara så himla sur jämt" har slutat gråta så de ser. eller ja, slutade för något år sedan, då jag saknade en häst och fick en liten tår. då mamma sa

"ska du börja lipa nu också, du visste ju att hon skulle fara" och syrran "hahaha"

pappa blir sur för minsta lilla.

om kvällarna, när jag inte är i stallet, går jag bara in på mitt rum och stänger in mig.

Den senaste veckan har jag ätit som man ska, och allt har varit bra(bortsätt från att jag sänk sv och Eng betyget) det är som att jag mår bra, men jag vet inte, känns inte som om jag vill/kan. jag menar, varje gång jag ser mig själv i spegeln, säger jag dumma saker åt mig själv, såsom du skulle itne ätit det där osv. ibland har jag kräkts upp det jag ätit.

borde jag prata med läraren? och hur skulle jag prata, berätta,

amliw

BUP svarar:

Hej!

Du skriver klokt och som mottagare får jag en bild av hur du har det och hur du kämpar med flera svåra saker. Att vara missförstådd och utsatt i sin familj är tungt. Så, jag vill börja med att svara på din fråga och säga att ja, jag tycker att du ska prata med din lärare. Det låter som att hon bryr sig om dig och förstår att det är något. Till henne kan du berätta om dina höga krav på dig själv och hur du mår. 

Nu närmar sig jullovet och kanske kan du be henne om en pratstund innan ni går på julledigt. Jag tror att det bästa är att du säger att du skulle vilja tala med henne och att ni kommer överens om ett tillfälle då ni kan prata ostört. Annars får det bli när vårterminen börjar. Om du vill kan du skriva ner de saker du vill berätta så kan du antingen ge över det du skrivit så kan ni prata utifrån det. 

Att sluta hålla allt inom dig tror jag kommer bli en lättnad för dig och framförallt öppna upp möjligheter till mer stöd. Att hantera sitt mående genom att kräkas och skära sig är självdestruktivt på ett sätt som bara blir negativt i längden. Du behöver prata med personer som bryr sig och komma till någon som kan mycket om liknande bekymmer som dina och kan hjälpa till. Det var en fin handling att du hjälpte din klasskompis, nu behöver du ge dig själv samma möjlighet. 

Nu har du en bra möjlighet att bryta den negativa spiralen genom att prata med läraren - gör det!