Tycker att pappa har rätt och få veta

Hej! Jag har haft väldigt svår i skolan och det vet min mamma och min bonuspappa som min mamma är gift med och ja typ alla förutom min pappa jag är hos min pappa varannan helg och vi träffas inte så ofta och jag är aldrig hos honom i veckorna. Jag tycker att har har rätt och få veta att jag har det väldigt svår, har panik ångest, deprition och mer och när han undrar också om vad är som händer i dels skolan så skjuter jag typ bara bort det, det känns också som han har missat en stor del i mitt liv som fortfarande händer men jag typ skäms över det för jag vill att han ska vara nöjd och stålt över mig men kan han vara det när han typ inte ens känner mig på det sättet eller att jag typ skjuter bort honom. Jag har skuldkänslor för att inte berätta men ändå känns det skönt att inte alla i (min uppfattning) är lite mer åt det besvikna hållet på mig. Min mamma och min pappa har heller inte en så bra kontak och hon har inte sagt något som jag vet eftersom don inte brukar prata. Ska jag berätta? Ska jag låta det vara? Eller hur ska jag göra för även ifall jag bestämmer mig för att berätta hur säger jag det då?

BUP svarar:

Hej!

Jag förstår hur du slits mellan olika känslor och önskningar. Du träffar inte din pappa så ofta och du vill gärna vara "hans dotter utan problem", men det håller ju aldrig i längden.  

Det är väldigt värdefullt att du och din pappa  i grund och botten har en bra relation. Du skulle inte vilja berätta för honom om du inte kände det. Just därför är det också så viktigt för dig att inte göra honom besviken eller ledsen.
Men å andra sidan känner du att du inte vill ge honom en falsk bild av dig. Du har helt rätt i det: en pappa ska veta och förstå sitt barn, hur barnet lever, vad det är som funkar och vad det är som inte funkar för barnet. Det har pappa också rätt till i sin egenskap av att vara förälder.
Dessutom är det också en möjlighet för din pappa att kunna hjälpa dig, stötta dig, visa dig att han bryr sig på riktigt.

Du är alltså inne på rätt spår när du vill berätta. Jag kan bara uppmuntra dig att du gör det. Du frågar hur du ska inleda ett sådant samtal.
Jag föreslår att du börjar så här: "Pappa, jag vill tala med dig om något viktigt. Har du tid nu? Eller när? OK, det är så här med mig, jag vill att du ska veta... "

Härifrån tror jag det kommer att rulla på. Det är bra om du säger till honom att du hittills inte kunde berätta för att du skäms och att du älskar honom så mycket att du inte ville göra honom ledsen. Det kan du säga.
En rak kommunikation är det bästa och jag tror din pappa kommer att uppskatta din uppriktighet och öppenhet.