Känt mig utanför sedan dag 1

Hej

Jag är en tjej på nästan 18 år, och har gått med samma klass på gymnasiet i 2,5 år. Enda sen dag ETT har jag känt mig utanför. Alla i min klass dricker, och själv är jag nykterist. Majoriteten av klassen är tjejer. Jag delar inget intresse alls med dem, eftersom jag gillar att spela datorspel och jag älskar att spela kort! Tjejerna gillar att kolla på kläder och supa. Jag är jätteblyg och har därför aldrig vågat prata med någon speciellt mycket under dessa år... Men jag lyckades bli kompis med 3 av tjejerna i min klass i år två, så vi har varit vänner i 1,5 år ungefär. Vecka 37-41 hade vi praktik, och när vi kom tillbaka till skolan så var det som att dem undvek mig. Jag har fått konstiga blickar av dem, dem viskar bakom min rygg när vi sitter i klassrummet plus att dem säger till varandra: ”Kolla Facebook i chatten” till alla förutom mig. Vilket gjorde att jag började fråga mig själv varför jag är som jag är och varför jag inte duger. Det gjorde mig ledsen och nerstämd. Jag vaknar upp varje morgon med ångest, så det är svårt att stiga upp ur sängen. Innan jag går till skolan får jag ont i magen. Jag har ångest om att bli lämnad ensam på skolan. Ångesten går som aldrig över. Jag tänker hela tiden på hur värdelös jag är, speciellt när det är mörkt och tyst i lägenheten när jag har gått i säng. Inatt var jag vaken till 2, och fick sova i ungefär 5 timmar.

Jag har pratat med kuratorn på skolan för ungefär 2 veckor sedan. Just efter samtalen och ”sjukskrivningen” från skolan kändes det lite bättre, jag kunde faktiskt skratta på riktigt istället för att låtsas vara glad (speciellt hemma). Men nu när jag gått i skolan under denna vecka är jag som tillbaka på botten igen. Kuratorn var snäll, men det kändes som att jag inte fick riktigt den hjälpen jag ville ha.

Vad ska jag göra?

S

BUP svarar:

Hej!

Jag förstår på din beskrivning att du hamnat i en klass där du faktiskt inte riktigt delar intressen med någon och känt dig ensam sedan du började gymnasiet. Nu verkar du bli utsatt för uteslutning som faktiskt är en sorts mobbning.
Det är svårt att förstå vad som händer i de grupprocesser som mobbning  uppstår i och svårt att ensam göra något åt det. Det är en plågsam situation att befinna sig i och lätt att man, som du, ger sig själv skulden och tänker att det är något fel på en. Det forskning visar är dock att vem som helst kan bli utsatt.

Du har gjort helt rätt som vänt dig till kuratorn på skolan. Jag tänker att det är bra om du ger hen en chans till och fortsätter att prata och reda i vad som händer och vad du kan behöva för hjälp för att situationen i skolan ska bli bättre. 

Du har en termin kvar på gymnasiet och efter det har du andra möjligheter att söka dig till människor som mer delar dina intressen och inte får dig att undra om du inte duger.
Efter en tid med några som man inte klaffar med så blir man lätt mer och mer självmedveten och känner sig fel och tänker bara på vad man ska säga och när man väl säger något är man aldrig nöjd med det heller. Det gör lätt att man få svårt att ta del av samtalet för man är så fokuserad på sig sig själv och vad de andra ska tänka om en. Att vara blyg från början gör det inte lättare.

Men, tillsammans med människor man delar ett intresse med (till exempel dataspel eller kortspel) så blir det lättare eftersom man har ett gemensamt samtalsämne direkt. Då är det lättare att sedan prata om annat också.

Så din situation kommer att ha alla chanser att bli bättre.

Du skulle kunna vända dig till närmaste ungdomsmottagning om du vill prata med någon utanför skolan.
På nätet finns till exempel tjejzonen där du kan chatta anonymt.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta