Gråter typ hela tiden

Hej BUP, jag är en 15 årig tjej som verkligen inte mår bra.. Har mått dåligt i 3 år ungefär och ingenting har blivit bättre utan istället tvärt om.. Jag har bland annat självskadebeetende,självmordstankar,ständig ångest och oro, mat problem, svårt i skolan och lite andra olika saker.. Jag har tidigare haft kontakt med 4 olika kuratorer, 6 psykologer, 2 präster och mängder med olika lärare oså BUP men har känt att inget riktigt hjälpt. Jag fick komma till BUP med akut tid 23 oktober 2015 pga självskadande och det var då min kontakt där började.. Har ljugit rätt mycket så det ska låta som jag mår bra när jag i själva verket absolut inte gör det.. Har haft 3 olika skolmöten för att skolan ska kunna hjälpa mig att förstå tror ni skolan lyssnar? näe.. Slutade dock gå till BUP 19 augusti 2016 efter att jag blivit diagnostiserad med autismspektrum och för att dom ansåg att jag mådde bättre (vilket jag absolut inte gjorde).. HATAR min diagnos så himla mycket.. 

 Pallar inte leva mer.. Varför behövde den glada jag försvinna.. Jag är ständigt nedstämd och gråter typ hela tiden.. Jag pallar inte med livet.. jag vet inte vad jag ska göra längre.. Vill så gärna dö.. Ge mitt liv till någon som förtjänar det mer.. Jag är för värdelös och vedervärdig för att leva.. Just nu har jag inget stöd från någon.. Varför ser inte folk mitt lidande i mina ögon.. (Nej jag söker inte uppmärksamhet om det är det du tror i det jag just skrev!!!!!!!!!!!!!!!!!) Och jag kommer aldrig i hela mit liv vända mig att prata med mina föräldrar.. aldrig i mitt liv,Usch..

Btw jag äter inte som man ska och tränar ganska så mycket och min fråga varför har jag krymt? jag var 153 i typ maj, 152 cm i juli och nu i november var ja endast 151 cm.. kommer jag fortsätta krympa? vad är det som händer? jag fryser också väldigt mycket, mina händer är jämt kalla och mina naglar ofta blå.. Mitt huvud gör ständigt ont och mina leder i kroppen värker och jag är hela tiden trött.. Min mens har blivit fett oregelbunden och ibland kommer den inte äns.. Vad är det som händer med mig?

Myran

BUP svarar:

Hej!

Jag förstår att du verkligen kämpar och att du känner dig förtvivlad och helt slut, jag tror verkligen inte att du bara söker uppmärksamhet. 

På ditt brev förstår jag det som att du hoppas att träffa någon som förstår hur ledsen du är utan att du behöver säga det. Någon som kan som du säger, se ditt lidande i dina ögon. Att bli ordlöst förstådd är något jag tror vi alla hoppas på men det är väldigt sällan det händer. Och du har verkligen ansträngt dig och och letat efter den personen. Men min erfarenhet är att det kan räcka att det finns en vilja att förstå varandra. Man kan kämpa tillsammans med någon och nå fram till att må bättre fastän det från början känns sådär, inte helt "rätt".. Det kan bli missförstånd och man kan tycka att den andre inte förstår något och så kan man förklara och försöka igen och tillsammans, steg för steg, försöka förstå vad som gör att du mår så dåligt.

Du skriver att du ofta ljuger och framställer det så att det ska låta som om du mår bra. Om någon ska förstå så tror jag att du måste bestämma dig för att lita på den personen och vara så ärlig med hur du känner som du bara orkar. Det är först då som ni tillsammans kan reda i vad som skulle kunna få dig att känna dig bättre. Och det tar tid.

Du skriver också att du hatar din diagnos. Har ni haft ett ordentligt samtal om vad diagnosen grundar sig på och hur man tänker och hur du tänker? Vet inte vilken autismspektrumdiagnos du fått men det är ju otroligt viktigt att du får tillfälle att diskutera och ifrågasätta, och även att de som kommit fram till diagnosen får förklara sig.

Som svar på dina sista frågor: Både huvudvärk, att frysa och få kalla händer och blå naglar och oregelbunden mens och trötthet är mycket vanliga symtom på att man inte äter tillräckligt så jag tror att det hör ihop. Däremot vet jag inte vad det beror på att du krympt när du mätt dig. Det skulle du behöva vända dig till närmaste vårdcentral för att fråga om.

Det bästa tänker jag skulle vara att börja med att vända dig till BUP för samtal om diagnos med de som gjort utredning, men jag kan förstå om du känner att du inte orkar ta itu med det direkt. Till ungdomsmottagning kan du söka själv om du inte vill till BUP.

Ge inte upp, du har visat sådan kraft med att söka hjälp att jag tror att du har stor styrka inom dig. Du är värd att värd att kämpa för.