Min mamma lider av psykisk ohälsa

Hej, jag har skrivit här tidigare om min mamma och hennes psykiska ohälsa. Allt börjar bara bli värre nu, hon inbillar sig så mycket att min pappa vill skada henne. Men det vill han inte han vill hjälpa henne och oss barn eftersom mamma mår dåligt så mår jag jätte dåligt och hon blir så lätt arg på mig fast jag inte gjort henne illa på något sätt. Min pappa har som sagt kontaktat socialen för att vi behöver hjälp men mamma inser inte det, hon ser det bara som att min pappa försöker ta oss barn ifrån henne men så är det verkligen inte. Pappa är orolig och han mår själv dåligt men försöker inte att visa det men jag vet att han inte alls mår bra. Som jag skrev så inbillar hon sig mycket, hon trodde för någon vecka sedan att det var kameror å mikrofoner i vårat hem. Hon tror att alla vill henne illa, helst min pappa. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre! Det svåra är att mamma har perioder där hon är jätte glad och mår hyfsat bra det är därför jag känner mig elak mot henne om jag ska säga till socialen som det är. Jag vill säga det men samtidigt inte. Sen kan jag aldrig säga emot min mamma för då får hon utbrott och säger vad som helst. Fast jag vet att mamma aldrig skulle skada mig så blir jag ändå rädd för henne när hon är arg. Och hon ger mig order ganska ofta att gå till affären och visst det är inte en stor sak men det värsta jag vet är att gå till affären och synas bland folk och det vet hon också. Jag behöver hjälp för jag kommer inte kunna hantera det här längre och det är inte bara något jag skriver jag menar det också. Jag kommer inte orka länge till om det ska fortsätta såhär. Allt är så svårt det känns som att jag måste välja sida mellan mamma och pappa, min pappa pratar illa om mamma och mamma pratar illa om pappa. Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra 

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. När någon i en familj får allvarliga psykiska problem då blir det en stor påfrestning för alla. Speciellt när den som har problemen saknar sjukdomsinsikt. Så låter det med din mamma. Då blir det också väldigt svårt att hjälpa till så din mamma förstår att du och din pappa menar väl. Men när någon mår så dåligt så att den förvränger verkligheten och inte riktigt kan ta hand om sig själv på ett bra sätt då är det bra om de anhöriga tar på sig att styra upp det hela en tid. Det är svårt att ta på sig den rollen gentemot din mamma som har varit den som tagit hand om dig. Nu är det kanske du som får försöka förklara för henne när hon inte riktigt kan se klart. Och saknar hon sjukdomsinsikt, då kanske det inte går.

Jag tycker du ska säga som det är till socialen. Det är faktiskt inte elakt utan snarare nödvändigt för att du och din familj ska få bra hjälp. Jag tycker också du ska prata med din pappa om din mammas vredesutbrott på dig. Även om din mamma nu inte är som hon brukar så tror jag det är bra att ni säger till henne när hon gör saker som överskrider normalt uppförande.

 Eftersom du har kontakt med socialen tycker jag att du ska prata med dem i första hand att du nu önskar och behöver egen samtalskontakt. Det bästa är nog om hjälp till er alla samordnas på något sätt.

 Om inte -  kan du alltid vända dig till en ungdomsmottagning där du bor eller varför inte bara ta kontakt med skolkuratorn och berätta om dina hemförhållanden just nu och be hen hjälpa dig få någon att prata med.

 Du tar upp som ett svårt problem att du känner att du måste välja mellan mamma och pappa nu när de pratar illa om varandra. Du måste inte välja. Det är ett omöjligt val –du tycker ju om båda även om det finns beteenden och saker de gör som du inte tycker om. Du kan också gå in på Kuling.nu som är en mötesplats för barn/ungdomar med en förälder som har psykisk sjukdom.

Lycka till!