Vilsen

Hej! Jag har känt mig väldig, då menar jag verkligen nere på de 3 veckorna. Jag blir inte glad det som gjorde mig glad förut. Jag gråter nästan varje kväll. Jag brukar tv-ars ledsen över mig, hur jag ser ut, vikten, för den jag är sen så börjar jag tänka hur värdelös jag är och då börjar jag gråta. 

Ingen har sett mig gråta så de vet inte om att jag är ledsen ganska ofta. De ser mig som den glada personen medan jag inne exploderar med sorg. Jag skär mig om det verkligen behövs annars så upprepar jag fula grejer som folk har sagt. Jag är inte mobbad eller något sånt.

Jag har ofta tänkt på tex "mina föräldrar bryr sig inte om mig så de skulle inte blivit så värst ledsna om jag dog?" Eller "ingen skulle märka om jag försvann", "jag är inte värd till att leva".

Jag har självmordstankar som tex "når jag inte mitt vikt mål så svälter jag till döds", "vad skulle mamma och pappa eller vännerna göra om jag hoppade där uppe" jag är lite mullig eller så jag jag övervikt vet inte vilken av de jag är. 

Men jag tror själv att jag går genom en "tonårsfas"? Eller så är jag depriminerad? Eller har jag ångest? Eller så ör jag bara nedstämd?

tack för svar. 

Anonym

BUP svarar:

Hej!

 Du undrar om du går igenom en tonårsfas. Ja i den ålder du är i nu har man ofta starka och ibland motstridiga känslor utan att man förstår varför. Man kan vara glad och ledsen på en gång och det kan växla snabbt.

Man kan plötsligt känna sig mer osäker på det mesta som vem man är och vem man vill vara. Det är inget konstigt utan hör ihop med att så mycket i kroppen och själen förändras nu.

Men då är det också bra att tala med någon om hur det är. Kan du tala med dina föräldrar om hur det känns? De har ju också varit i tonåren. De kanske minns hur det var och kan förstå dig?

Det vore bra att du också talade med skolsköterskan som kan hjälpa dig med att diskutera vikt och hur tonårskroppar fungerar. 

Försök!