Tänker hela tiden på att ta livet av mig

Hej Bup

Jag vet inte vad jag ska göra ,jag tänker hela tiden på att ta livet av mig och har planerat hur jag ska göra det. Jag går hos er på Bup eftersom jag skärde mig i armana men jag har inte berätta om minna självmords tankar vågar inte berätta för någon vad ska jag göra jag har låvat mig själv att jag ska göra och om jag ska göra det så blir det odenkligt jag menar att jag inte vill överleva efter det. Men problemet är att jag vill inte att det ska göra ont är super rädd att det ska göra ont när jag väl har gjort det.  Det jag också vet är att om jag väll har gjort det och inte lyckats kommer jag forsätta till jag lyckas.

Emilia

BUP svarar:

Hej!

Du berättar inte så mycket om hur du har det i livet och vad som gör att du är så ledsen att du inte tycker att det är värt att leva. Du går på BUP, men jag förstår det som att du inte riktigt har förtroende för den du träffar där? I alla fall inte tillräckligt för att berätta som det är - att du är fruktansvärt ledsen och inte vill leva. Och det är ju du som bestämmer hur mycket eller lite som du vill/kan berätta.
Men, jag tänker att du ändå skulle försöka att ge BUP en chans. Det är så lätt att man tänker samma tankar hela tiden när man inte pratar med någon annan. Det kan bli så att man till slut nästan övertygar sig själv om att enda utvägen är att försvinna, för att man inte har någon annan som kan hjälpa en att se saker från fler sidor och kanske få syn på möjligheter man inte tänkt på. Men, för att bli förstådd måste du berätta.

Har du funderat på vad det är som gör att du inte vill berätta hur du egentligen mår? Det är inte helt lätt att börja berätta om sådana tankar och känslor för en person man inte känner.
Kanske du är orolig för hur hen ska reagera, kanske du är orolig för att hur dina föräldrar ska reagera om de får veta, eller att det inte ska vara möjligt längre att ha tanken på självmord som utväg.
Hur som, så är det så oerhört viktigt att våga öppna upp för någon, det kan vara skillnaden på liv och död. Och, jag har träffat så många som, när de kommit ur hopplösheten, inte längre kan tänka sig att välja bort livet.
Du behöver hjälp nu, för att skydda dig under denna svåra tid i ditt liv. Det kommer att kännas annorlunda.

Om du inte känner att du klarar att berätta för någon ansikte mot ansikte så kan du kanske börja med att ringa eller chatta anonymt till BRIS eller  tjejzonen. Det kan ibland vara lättare att börja så.

Du kan också få stöd akut om du känner att du inte orkar stå  emot dina självmordstankar.

På Självmordslinjen telefon 90101 tar man emot samtal dygnet runt. 

Ge inte upp nu när det är som tyngst och låt dig inte luras av din känsla av hopplöshet.

Det finns andra utvägar och det finns människor som kan hjälpa dig att få syn på dem.