Är trött men kan inte sova

Vad ska jag göra? Jag är uppe till 03:00 varje natt och har gjort i 4 månader! Jag är Altid trött på dagarna och Har ingen energi till något! Men mamma vet inte mycket om det! 

Har oxå börjar visa stora täken på adhd, har alla nästan, och jag har svår att kontrollerna mig ilaska! Mina kompisar behöver bara peta eller avbryta mig så spänner jag hela mej! Fingrarna spretar och jag börjar svettas jag blir förband! Och kånner att jag bara vill Slå dom, 

behöver råd vad man kan göra.. vågar inte säga alt detta till mamma. Är dessutom depremerad och har självskadebeteende som mamma inte häler vet om! Hjälp!...

BUP svarar:

Hej!

Undrar om det var något som hände som gjorde att du fått så svårt att somna in på kvällen? Eller kom det smygande att du började vara uppe längre och längre? Jag länkar till artikel om sömn och vad man kan göra för att vända tillbaka dygnsrytmen. 

Det är svårt att säga av det du beskriver som kommer sig av att du sover för lite och vad som skulle vara tecken på ADHD. Med sömnbrist kommer ofta både håglöshet och att man lätt blir arg och får svårt att kontrollera sin ilska.

Du känner dig också deprimerad och självskadar. Att skada sig själv kan ge tillfällig lindring från ångest, men brukar sedan bara skapa mer problem och göra att man mår sämre i längden. Ofta kommer svåra tankar och känslor just på kvällen när man ska gå och lägga sig.

Du kanske har mycket som du funderar över som gör att det är svårt att komma till ro på kvällen. Om man är ledsen kan det i sin tur påverka sömnen så att man sover mindre (eller ibland mer), blir allt tröttare och argare och får svårt att gå ner i varv och somna in. Det blir helt enkelt en ond cirkel som kan vara svår att komma ur.

Du skriver att du inte vågar berätta för din mamma, vare sig om sömnsvårigheterna eller självskadandet. Är det för att du är rädd att hon ska bli arg, att hon inte ska förstå eller vill du inte oroa henne eller vad är det som gör att du inte velat berätta för henne? 

Jag tror att du skulle vara hjälpt av samtal med någon klok vuxen för att försöka komma underfund med vad som ligger bakom dina symtom. Jag undrar över om du ändå skulle försöka att prata med din mamma. I så fall skulle du kunna visa henne ditt brev hit och/eller välja någon tid när det är lugnt hemma och säga att du verkligen skulle behöva prata med henne för att du behöver hennes hjälp.
Hon skulle sedan också kunna ringa närmaste BUP-mottagning för att be om en tid där. Om du inte känner att din mamma (eller pappa ?) är möjliga att börja prata med, så skulle du  kunna vända dig till skolsköterskan eller skolkuratorn eller närmaste ungdomsmottagning eller själv ringa till BUP- mottagning. 

Eller börja med att chatta anonymt på nätet, till exempel på tjejzonen.

Vänta inte med att söka hjälp. Det mesta som känns svårt blir värre när man är ensam och blir bättre när man kan dela det med någon.