Har fått ett återfall

Hej! Jag har haft problem med maten i flera år nu, men för lite drygt ett år sedan blev det "allvarligt" och jag blev inlagd på en ätstörningsklinik. Jag hatade att vara där och personalen behandlade mig som ett litet barn utan känslor. Jag har fortfarande mardrömmar om det stället och jag vill aldrig någonsin hamna där igen.

Efter en tid där blev jag tillslut friskriven och jag blev nästan frisk från min ätstörning. Jag åt nästan allt jag ville (vissa saker var fortfarande för läskiga...) och jag tränade ingenting. Problemet är att nu tror jag att jag har fått ett återfall och jag vet inte vad jag ska göra... Jag kände att det var påväg, men jag gjorde ingenting för att hindra det. Jag bara lyssnade på den lilla rösten i mitt huvud och lät den ta över helt. Jag kämpade inte ens emot! Jag vet inte varför jag gjorde så, jag antar att jag bara gett upp totalt om att jag någonsin kommer ha en hälsosam relation till mat.

Jag äter ingenting på dagarna så att jag ska kunna äta en "normal" portion till middag med mina föräldrar och jag har också börjat träna igen. Jag vet att det är fel och jag vet att jag borde säga till någon, men jag vågar inte! Jag träffar en psykoterapeut några gånger i veckan, men jag hatar honom och han hjälper mig inte alls. Jag vågar inte säga något om mitt dumma återfall till mina föräldrar heller, de kommer bara lägga in mig på avdelning igen. Jag vågar verkligen inte bli inlagd igen. De kommer bara tvinga mig att äta tills jag blir jättstor och tjock och jag klarar inte av det. Om jag ska vara helt ärlig så är jag hellre död än tjock. Jag är "normalviktig" nu, men jag är egentligen hur tjock och fet som helst och det enda jag kan se när jag ser mig själv i spegeln är bara fett, fett, fett.

Vad ska jag göra? Jag vill bara bli frisk, men allt känns bara så himla omöjligt. Jag vågar inte säga till någon att anorexian är tillbaka. Tacksam för svar <3

K

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Låter verkligen trist att bli behandlad som ett litet barn utan känslor men bra att du trots det blev nästan frisk! Låter som en stor förändring till det bättre!
Det är lätt att få återfall och somliga får flera återfall innan de blir ordentligt friska. Ätstörningar är ett sätt att tänka och vanor som kan vara svåra att bryta. Det märks i ditt brev där du ömsom är insiktsfull och vill äta normal, vill bli frisk och ömsom tycker du är jättetjock fast normalviktig. Du är hellre död än tjock men glömmer att det är bara du som tycker du är tjock när du nu igen har din ätstörning.

 Men jag tror att du vet allt detta vid närmare eftertanke. Du har varit med om det förut och du kommer att bli frisk igen med lite hjälp. Misströsta inte!

Men jag tycker att det är problematiskt att du träffar en psykoterapeut som du skriver att du hatar och som du inte tycker hjälper dig. Du skriver i slutet av ditt brev att du inte vågar säga till någon att anorexian är tillbaka.
Betyder det att din terapeut inget vet? Det blir naturligtvis svårt för terapeuten att hjälpa dig om du inte berättar om dina problem och det blir svårt för dina föräldrar att hjälpa dig igen om du inte berättar för dem.

Att få återfall är vanligt och det ska du berätta om så att du kan få hjälp igen som du behöver.
Bra att du skriver hit och undrar hur du ska göra. Jag tror du egentligen redan vet vårt svar, att du ska berätta hur det står till så att du kan få hjälp så snart som möjligt.

Lyssna på din friska sida som vill bli frisk.  Du skriver det känns ”omöjligt”, men ”omöjligt” är bara en känsla. Det är en känsla som säger mer om hur du mår än om du faktiskt igen kan bli frisk.
Det är naturligtvis inte omöjligt utan mycket möjligt.

Du har redan gjort det och kan göra det igen. Denna gång säkert lättare eftersom du har din erfarenhet att bli frisk. Så våga och vinn igen!