Jag mår väldigt dåligt i långa perioder

Vem ska jag prata med? Mår väldigt dåligt i långa perioder men ibland mår jag bra. Anledningarna är att jag knappt har nån kontakt med min mamma och när jag väl har det så handlar allt om hur dåliga betyg jag har och hur dålig jag är (inget betyg under C) hon manipulerar mig och psykiskt misshandlar mig, har även hänt att det har varit fysiskt. Hon säger att jag lider av en allvarlig sjukdom och hon har kastat ut mig flera gånger. Hon bryr sig inte om mina åsikter och "hon har alltid rätt". Bor hos min pappa men när jag försöker förklara att jag mår dåligt för honom så blir han bara arg och vägrar lyssna, även om han har lett in konversationen på det spåret. När jag var yngre hade han problem med alkoholen vilket ledde till att jag började skada mig själv, (skära mig på armar och ben) då var jag 11/12. Jag sover dåligt, hatar när folk rör mig, har ingen aptit eller ork till att göra saker som jag tycker är kul, vill inte vara i skolan då jag går på samma skola som en tjej som var med och misshandlade mig för ca 3 veckor sen, är alltid arg/sur och dricker sprit och festar nästan varje helg. Har skuldkänslor eftersom att min pappa får skit av min mamma då hon säger att allt jag gör är antingen hans eller mitt fel. Har aldrig pratat med någon om dethär men det börjar bli jobbigt och lärare på skolan börjar fråga hur jag mår. Har tidvis självmordstankar och det känns bara som att alla problem skulle försvinna om jag inte fanns. Vill prata med någon utan att mina föräldrar ska vara med eftersom att de redan har tvingat med mig till en psykolog men då ljög jag bara.

Kaos

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker det är en bra idé att gå och prata med någon utan att dina föräldrar är med. Förutom alla möjliga skäl för dig att vilja ha en samtalskontakt utifrån ditt brev så finns det också anledning för dig att ha en samtalskontakt eftersom du nyligen blivit misshandlad och igen tvingas träffa en av de som var skyldiga till misshandeln. Det blir en komplicerad situation som du kanske inte kan åtgärda helt ensam. Att du inte vill vara i skolan är förståeligt men lösningen att du inte går till skolan drabbar i första hand dig själv. Det här behöver du hjälp med både av skolan och dina föräldrar! Du skriver inget om detta är polisanmält, om du får någon hjälp i skolan eller på annat sätt. Det låter inte så utifrån ditt brev? Att bli misshandlad är allvarligt och jag tycker alltid att man ska prata med någon om de känslor och tankar man får. Det tror jag också du behöver!

Du skriver att du dricker sprit och festar varje helg. Du kanske gör som de andra kamraterna? Men det kan finnas en risk att det blir självdestruktivt – självförstörande, själskadande? Bara du vet. Men om det blir det kanske du ska fundera på om det finns andra och bättre sätt att tillbringa helgen.

Jag tycker verkligen du skulle ha någon som du kan prata med om de problem och levnadsomständigheter du lever under. På sikt vore det bra om du hade det bättre med dina föräldrar. Om din pappa kunde lyssna på dig utan bli arg. Eftersom en del av dina bekymmer visar sig som ett skolproblem – du har svårt att vara i skolan nu pågrund av det som hänt. Då kunde det vara naturligt att du tar kontakt med skolkuratorn och ber hen hjälpa dig med din skolsituation och då kan du också ta upp de andra sakerna. Skolkuratorn skulle också kunna skriva remiss eller hjälpa dig till andra vård eller samtalskontakter om du skulle önska det. 

Ett annat sätt få hjälp är att du tar kontakt med en ungdomsmottagning där du bor. Kanske vill de informera dina föräldrar men det borde väl inte vara ett problem då dina föräldrar tydligen väldigt gärna vill att du pratar med någon.

Om du har mer frågor och önskar prata med någon lite mer i detalj än du kunnat skriva i ditt brev så tycker jag att du ska ringa anonymt till Bris tel.116 111.

Lycka till framöver ”Kaos”! Samtal brukar leda till mindre kaos och det är skönt!