Vad ska jag göra för att sluta skära mig?

Just nu tycker jag att allting känns surt. Jag kan förklara allt. På typ bara den senaste veckan har jag börja få jättemycket ångest och vara jättestressad. Mitt sätt att lösa detta problem var väldigt dumt och jag ångrar det. Jag valde att börja skära mig själv. Jag skär mig inte så djupt men när jag skär mig så lugnar jag mig själv och jag blir inte stressad och får ångest. Det är dumt jag vet. Sen också nu på sistone har mina händer börjat skaka vid vissa tilfällen, mest när jag är med vänner. Jag blir typ nervös och stressad och så börjar mina händer skaka. Sen så på sistone så sover jag inte så bra, jag har svårt att sova och vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Nu till några anledningar varför jag skär mig. Jag har grov ångest och känner press för att min kompis lider av depression och hon berättar bara för mig sä jag känner press att få henne och må bra men jag misslyckas. Hon mår jättedåligt och jag är orolig. Sen har jag några andra vänner som mår dåligt och jag känner press och få dem att må bra. Sen har jag ångest över skolan, jag ångrar att jag börja skära mig och det är beroende. Min fråga är typ basically, vad ska jag göra för att sluta skära mig?

A.B

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Om man är anhörig eller kamrat till någon som mår mycket dåligt är det svårt att inte bli väldigt indragen och det kan innebära att man, som du, känner mycket ansvar och får mycket ångest. Speciellt, som din kamrat, bara berättar för dig. Det är en orimlig situation att hon inte söker egen hjälp utan bara lägger sina problem på dina axlar.

 Du måste nog inse och acceptera att du har begränsade möjligheter att hjälpa henne på ett bra sätt på. Du kan inte bli hennes behandlare eller förälder utan försök bara att fortsätta vara hennes kamrat. Det är viktigt nog. Du kan ge henne råd hur hon ska göra. Berätta för sina föräldrar och söka hjälp. Du måste försöka hålla hennes problem ifrån dig och känna och förstå att det finns en gräns för vad du kan göra som kamrat för henne.

 Det är också viktigt att du själv inte går under. Att du kan hålla ifrån dig hennes problem så mycket att din egen ångest blir hanterbar för dig. Att du börjat skära dig är ett tecken på att du får mer ångest av situationen än du klarar av att hantera. Men den här avgränsningen är kanske svårt för dig? Du skriver att du också har andra vänner där du känner press på dig att de ska må bra.

 Jag tror du ska börja tänka mer på dig själv och i första hand se till att du själv mår bra. Då är det faktiskt också lättare att hjälpa andra och lyssna på deras svårigheter! Om du tycker det blir för svårt, att du inte klarar av att sluta självskada dig. Då tycker jag att du ska prata med någon för egen del t. ex skolkuratorn. Kanske är det också möjligt för dig att ta hjälp av dina föräldrar. Om du kan det kanske du kan vara ett gott exempel för din kamrat?

Lycka till!