Svårt med koncentrationen och har grova humörssvängningar

Hej jag är en tjej på 16 år och jag har märkt att jag har väldigt svårt att konsentrera mig i skolan och har grova humörsvängningar. Det gör att dagarna kan bli väldigt jobbiga att klara sig igen. Mina lärare klagar ofta på att jag aldrig jobbar på lektionerna och att jag bara sitter och tänker eller håller på med nått annat. Jag har försökt förklara för dom flesta lärarna att jag inte kan konsentrera mig och att det är väldigt svårt för mig. Men dom säger bara att alla ungdomar är så och att jag måste anstränga mig mer. Men de är inte så lätt som dom tror.Mina föräldrar har också börjat tröttna på att jag "jätt upp" skolan, fast det inte är så.

Mina vänner och familj har också märkt mitt skiftande humör och dom flesta förstår inte varför jag ena sekunden är jätte glad (nästan överdrivet glad) och sen andra sekunden är väldigt ledsen eller arg (nästan överdrivet arg/ledsen). Jag förstår inte heller varför jag inte bara kan hålla humöret "normalt" som alla andra. Varför är de så? Mina familj säger att de bara är en fas jag går igen men jag har haft så länge och jag orkar inte ens med mig själv pga humöret. Kan konsentraskonsproblemen och grova humörsvängningarna bero på att jag har haft ett "svårt" liv och gått igen mycket tråkiga händelser?  Eller är de pga nått annat? Eller är det bara så alla tonårstjejer är? Vad kan jag göra för att förbättra dessa saker?

tack för svar

E

BUP svarar:

Hej E!

Du berättar så levande om hur kämpigt du har det med humöret som går upp och ner och med koncentrationsproblemen. Utifrån att du har så stora svårigheter, så tänker jag, att du skulle behöva en förstående och stödjande omgivning för att orka med vardagen. Det låter inte alls som du har det, utan snarare tvärtom.

Visst kan en del av dina koncentrationsproblem och humörsvängningarna bero på att du gått igenom svåra händelser i ditt liv, men det kan också ha andra orsaker. Jag kan inte uttala mig närmare om det eftersom jag inte träffat dig och vet så lite om dig. Det viktiga nu är att du får hjälp och stöd så att du kan börja må bättre både i skolan och hemma.

Din familj tror att det är en fas du går igenom men det stämmer inte riktigt för dig. Du tycker själv att du haft problemen för länge för att kallas en fas. Så bra att du funderar och känner efter själv. Det är ju bara du som kan veta precis hur du känt dig under uppväxtåren. Jag kan tänka mig att din familj som många andra tänker att tonårstiden kan vara en omvälvande tid för alla och att det därför inte är så konstigt med humörsvängningar.

Jag tycker att det låter som du måste få mer stöd i skolan så att du kan arbeta mer koncentrerat där. Försök tala med din mentor i skolan om det eller gå till skolkuratorn och berätta om din skolsituation och att du behöver stöd i skolan. Det är bra om du också kan få med dig dina föräldrar på att du behöver en mer anpassad skolsituation ett tag. Det är inte rimligt att både lärare och föräldrar klagar på dig utan att göra något för att hjälpa dig till att få din tillvaro att fungera bättre.

Börja med att prata med dina föräldrar och var tydlig med hur kämpigt de här problemen är för dig. Du behöver deras stöd hemma. Jag tycker att du sedan kan söka upp skolkuratorn och berätta om din situation. Hen kan sedan hjälpa dig vidare om du också skulle behöva andra kontakter för att bli hjälpt.

Ta väl hand om dig!