Min bästa vän tänker att jag har ett sexberoende

Jag vill inte må såhär längre. Hjälp mig!

Jag förlorade min oskuld till en kille jag knappt kände när jag var 16 (han var 19), det var inte jobbigt för mig, tvärt om så var det riktigt nice och jag blev genast intresserad av att ha sex. Suget blev så starkt att jag började skriva med äldre killar jag inte kände, möttes och hade sex. Killarna (eller männen) kunde vara mellan 19-30 jag brydde mig inte. Jag började också skicka bilder på mig själv till massor med killar i utbyte mot kukbilder. Ju mer jag höll på, desto tommare började jag känna mig. Jag märkte det inte i början utan känslan kom smygandes. Jag tror jag nådde rock bottom när jag valde att ha sex med en 28årig man i utbyte mot pengar. Efter det kände jag mig helt tom, jag var som ett tomt skal som existerade och rörde sig, men som inte levde. Det började också gå sämre för mig i skolan, jag ville inte vara med mina vänner längre osv.. Jag isolerade mig själv från omvärlden men fortsatte att ha sex med främmande män för att jag kunde helt enkelt inte sluta. Här är jag nu, jag kuggar skolan, har blivit av med alla mina vänner utom en (min bästa vän i hela världen) och jag har sex hela tiden med vuxna män (dem blir bara äldre och äldre). Jag har också fått herpes på köpet, man kan tro att det skulle bli en väckarklocka och att det skulle få mig att sluta, men nej. Det fungerade bara tills utslagen försvann. 

Jag valde nyligen att berätta allt detta för min bästa vän, det första hon sade var att jag har ett sexberoende.. Är det så? Och om det är så vad kan jag göra? Hon sade också att det är osunt och att jag skadar mig själv, och att jag måste söka riktig hjälp. Så det är det jag försöker göra nu.. Om min bästa vän säger att jag ligger illa till då vet jag att jag behöver hjälp. 

Just nu mår jag skit. Jag klarar inte av skolan, jag är lämnar aldrig mitt rum (utom när jag måste gå på toa), jag sköter inte min hygien, jag känner mig tom, jag gråter 3-4 gånger i veckan (jag brukar aldrig gråta, max 2 gånger/år). Det känns som att det inte längre spelar någon roll om jag lever eller dör. Det är som att jag står vid kanten till ett stup och jag lutar mig ut över avgrunden, redo att falla. Snälla hjälp mig, jag vill verkligen inte må såhär, jag vill inte ligga och tänka på hur jag ska ta livet av mig. Jag vill inte vara beroende av att ha sex. Jag vill bara åka tillbaka till dagen innan jag förlorade oskulden. 

Vad kan jag göra? Vem kan jag vända mig till?

Isa 17år 

Isa

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad starkt att du beslutat dig för att berätta för din bästa vän och sedan skriva hit. Din bästa väns oro för dig och tankar om sexberoende tycker jag tyder på att ni har en bra relation och att hon verkligen bryr sig och vill dig väl. 

Det är ju svårt att avgöra vad som är missbruk av sex eftersom vi har så olika sexuella behov. Men din beskrivning av hur tom och ledsen du blivit och hur omöjligt det ändå känns att sluta, visar att det rör sig om ett missbruk och ett sätt att skada sig själv.

Som du beskriver började det med positiva erfarenheter av lust och kanske även känsla av att bli omtyckt, sedd och bekräftad. Sedan blir det som ett missbruk, beroendet ökar och innebär till slut bara en plåga. Där är du nu och det är klart att du ska söka hjälp.

Det låter som om du varit så ensam i det här och gradvis blivit alltmer isolerad. Jag förstår det också som om du drabbats av att se ner på dig själv. Det är något du behöver prata om, när man börjar slå på sig själv är det svårt att komma ur och risken är att det är samma tankar om hur värdelös man är som snurrar tills man till slut tror på dem. Det behövs att du släpper in någon annan som tillsammans med dig kan undersöka vad som hänt, vad det betyder för dig och vad du kan göra. Du behöver steg för steg komma tillbaka till världen och det kan du göra bäst med hjälp av andra. 

Du ska vända dig till närmaste Ungdomsmottagning. De kommer att känna igen dina erfarenheter och hjälpa dig vidare i livet. Det finns hjälp att få!