Vad ska jag göra när jag inte vågar berätta för någon?

 Jag vet att jag inte kommer få med allt men jag skriver och försöker få med det mesta. Jag vågar aldrig prata eller något t.ex. så skulle jag beställa mat på en resturang en gång och fick så mycket panik, fick ont i magen, andades snabbare och började gråta så jag blev tvungen att få mamma att beställa genom att säga att jag inte kunde uttala det, jag var så jävla rädd. Jag vågar inte heller prata inför klassen eller lärare. Jag vågar prata och va med sig själv med kompisar nästan helt men om dom typ sätter på musik och börjar dansa omkring så vågar jag inte va med och jag vågar typ inte heller prata om sånt vi lärt oss på lektionerna eftersom jag är rädd för att ha fel, jag klarar inte heller av att redovisa för en kompis om det är på ett annat språk, tyska eller engelska, men det går att redovisa om andra saker men har ändå panik och så då. Jag vågar knappt ens lämna in uppgifter eller prov som jag skrivit, om det är frågor som det finns rätt och fel på så är det lättare än om man ska skriva vad man själv tänker men det är ändå svårt, jag har typ alltid jättemycket att skriva men vågar aldrig knappt ens skriva hälften av det av rädsla att ha fel eller att läraren ska tycka att man är dum. På idrotten gör jag typ ingenting för att jag vågar inte göra något när folk ser på. Jag har också vart nära att få F i flera ämnen på grund av att jag inte pratar. Det är också läskigt att va på ställen där det är mycket folk, det är mer saker men orkar inte skriva allt nu. Hur jag brukar känna är att jag mår illa, får ont i magen, svettas, har panik, skakar, känns konstigt i fingrarna, benen blir helt skakiga, andas snabbare och börjar gråta. Jag tänker också att alla tycker att jag är konstig och ful och sånt och så tänker jag på hur jag misslyckas och att alla skrattar åt mig. Det är fler saker och mera saker om hur det känna men orkar inte skriva mer och tror att det här räcker.

Det här är vad jag skrev till er förut och ni skrev att jag skulle berätta för förälder, kurator eller lärare men mitt problem är ju att jag inte vågar prata och då kan jag inte berätta för nån så jag undrar vad jag ska göra om jag inte vågar berätta för någon?

A

BUP svarar:

Hej!

Du har det verkligen kämpigt med ångest som så ofta kommer över dig och nu dessutom börjar göra att du nedvärderar dig själv och tänker att andra också gör det.

Din fråga är hur du ska bära dig åt för att berätta för någon när du inte vågar prata, och jag tänker att du behöver ta det skriftligt till att börja med. Din beskrivning här av det du har svårt med är klar och tydlig och du har alldeles klart en mycket bra förmåga att uttrycka dig i skrift. Du kan börja med att ge dina föräldrar det här brevet, eller om du vill lägga till eller dra ifrån något så kan du i alla fall utgå från det. De kan då hjälpa dig genom att ringa till BUP och beställa tid. De kan också följa med första gången och så att säga vara dina språkrör. Efter det så finns det möjlighet att du börjar med att kommunicera skriftligt med den du träffar för att steg för steg kunna berätta muntligt. 

 Man behöver inte ställa så höga krav på sig själv då man börjar göra något man tycker är svårt. Det är nog svårt att be om hjälp, sen kan man ta det steg för steg. Huvudsaken är att du gör det, för det är så vanligt att det blir som du beskriver, man tror att man klarar mindre och mindre och begränsar sin värld mer och mer.

Du kan få hjälp med det här, låt inte din ångest hindra dig från att göra saker, skriv direkt, du kan lämna brevet på köksbordet om du tycker det är svårt att göra öga mot öga. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta