Förtjänar inte att leva

Jag orkar inte leva längre.. Vet verkligen inte vad jag ska göra! Jag är 14 år och vill inte leva mer. 

 Fått reda på att min mamma varit otrogen, o mamma o pappa vet inte ens om att jag vet. 

Jag har en depressition sen 3 år tillbaka.

Jag snor tabletter av min pappa. Saroten blandannat som gör att jag blir helt borta typ.. 

Jag har börjat röka. 

Druckit vid ett antal tillfällen och blivit väldigt full

Jag har självmordstankar VARJE dag. 

Skär mig väldigt ofta.

O helt ärlig vet jag inte om jag orkar längre.. Går redan till bup men det hjälper ingeting. Vill gå o snacka själv med dem, men får inte de.Dem säger bara att mamma o pappa ska va med

 O mina föräldrar vet inte ens hälften av dessa sakerna.. Dem tror bara att jag mår lite dåligt då och då. Men vad dem egentligen inte vet är att jag mår såhär dåligt för att vilja ta mitt liv. 

Och jag förtjänar inte ens att leva. Jag skär mig o röker blandannat ingen gillar en människa som är som jag. Känns som alla i hela världen bara vill att jag ska dö. Jag vill det själv. 

Killen en som jag är kär i fick reda på att jag hade självmordstankar bl..a och han sa att han inte ville höra av mig någonsin igen. 

Så vad har jag egentligen att leva för? 

Ensam

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du verkar verkligen ha det besvärligt själv och dessutom verkar dina föräldrar har det jobbigt tillsammans nu. Men det är bra att dina föräldrar vill vara med och hjälpa dej med dina problem, även om du då får svårt att berätta om allt.

Jag tycker det låter lite konstigt att du inte får prata själv med din BUP-kontakt, när du själv vill det. Enklast är nog att du ber dina föräldrar om hjälp och att ni tillsammans önskar att du får ha egna samtal på BUP. Det behöver ju inte utesluta att du också går tillsammans med dina föräldrar. Det vore väl också bra att berätta för dina föräldrar hur du mår så att de också kan hjälpa dej så gott dom kan? Vad hindrar dej?

Du skriver att du inte förtjänar att leva. Du säger att ingen gillar en människa som du. Jag tror du tänker lite fel där. Jag tror väldigt många tycker om en människa som du, men alla kanske inte gillar allt du gör. Kanske dina föräldrar inte gillar att du snor tabletter, dricker sprit och röker men ändå tycker om dej? Tror du dom kommer att döma dej lika hårt som du själv gör?

Slutligen - stå på dej om att du vill ha egna samtal och berätta för både BUP och dina föräldrar att du har självmordstankar. Säg att det är viktigt och att du inte kan prata om allt när dina föräldrar är med.

Lycka till!