När samma sak händer om och om igen

Hej! Jag är 15 år, har haft en depression i lite över 2 år. & de har varit den värsta tiden i mitt liv. Sömnproblem, självmordstankar (sen ca december 2014), självskadebeteende, bråk mellan mig och mina föräldrar för att dom inte förstår mig. Ätstörningar, blandat med hetsätning ett fåtal gånger. Ett av mina självskadebeteenden är att skära mig, vilket jag gjort sen jag var 12. Med max 46 dagar som skadefri. Har även några gånger tagit hem vassa sandpapper från träslöjden och gnuggat mot huden hemma. För att de känns skönt. Ja jag vet de är helt sjukt.

jag har nyss gjort en utredning på bup. För att jag har många autistiska drag och även åt adhd. 

Utredningen visade "nästan" adhd och aspergers.

fick symptomet/diagnosen GAD. Generaliserat ångestsyndrom. 

Har tidigare pratat med folk på ungomsmottagningen, kuratorer i skolan, olika läraren och även psykologer på bup. Men de har aldrig hjälpt. Har ALDRIG gått ifrån ett samtal och känt att de har gett något eller något ens lite positivt. Jag blir bara irriterad och frustrerad för att ingen förstår mig när jag förklarar. & dömmer mig. Tillslut berättar dom för MIG om hur JAG mår och hur jag är som person. När dom inte ens knappt känner mig.

Nu vill mina föräldrar att jag ska börja en behandling. KBT, mindfullness och allt vad det är. Men jag vill verkligen inte, har behövt dragit mina historier 1000 gånger känns de som. Om & om och om igen. Nu har jag tappat bort mig, om vilka saker jag har berättat för vissa och inte. 

De "behandlarna" jag har träffat är det inget fel på, alltså de är inget mot dom som personer. Men dom lyckas inte med sitt "jobb" mot mig. Aldrig.

Det blir bara jag som känner mig dum för att jag inte kan förklara på ett bättre sätt eller svara på frågor. Men dom tror inte på mig när jag säger att de inte går. Svarar inte "jag vet inte" på frågor som jag vet svar på. Jag menar det på riktigt.. Men alla blir bara arga och irriterade på mig när jag inte förklarar, svarar och "hjälper" dom för att dom ska hjälpa mig. Jag har försökt.. Dock blir de inte så kul när samma sak händer om och om igen. Jag försöker förklara det för mina föräldrar, att jag inte är nöjd och att ingey hjälper. Dom säger att jag ska försöka ännu mer och att jag måste hjälpa till om jag vill må bättre. 

Dom förstår inte, & de gör så jävla ont :(

Äter rätt starka antidepressiva, sertralin. & de fungerar väl lite ibland. I vissa stunder. Men får fortfarande mina panikattacker, gråter varje dag. Bryter ihop i skolan, under lektionerna när jag inte klarar trycket längre. & då tycker alla lärare att jag ska skärpa mig.

Så vad ska jag göra när ingen lyssnar på mig.

Kämpar så mycket, varje dag med att orka. Har velat ge upp såå såå såå många gånger. Men har några få vänners som verkligen hjälper mig. Dom är bäst, men de räcker ju inte så.

Har tagit initiativet förut till att få hjälp, har öppnat mig för många.

Så nu, vad ska jag göra? Jag vill verkligen inte mer. Skolan börjar snart och jag kommer krossas igen. Ångesten är som en cement klump i både magen och huvudet. & jag har ingey hopp kvar.

ENDA andledningen till att jag fortfarande lever är för att jag inte vill såra mina kompisar och min storebror. Dom som jag älskar mest. 

Vet inte vad jag ska göra längre..

/ E, 15 år & 5 månader

E

BUP svarar:

Hej E!

Det är inte svårt att förstå hur kämpigt det är för dig. Du kan känna att alla möjligheter är uttömda, du har gjort allt du kunde men ingen lösning eller ens lättnad i sikte längre än möjligen för korta perioder.

Din kamp för att må bättre är imponerande och jag hoppas att du har reserver kvar att fortsätta. För även om jag gör dig besviken kan inte jag heller säga annat än att det brukar löna sig att pröva olika vägar och metoder om och om igen. Tills man kommer i mål hur avlägset och tröstlöst det än verkar vara.

Jag ser att du har föräldrar som också är beredda att finnas med i din kamp. Det är jätteviktigt. Trots att du inte känner att de - eller någon annan som du har kontakt med i vården - förstår dig på riktigt finns viljan där och det är en förutsättning för att du ska orka. Det är ovärderligt att du har kompisar och en bror som du älskar och som på det sättet bidrar till att du kan hålla ångan och kraften uppe.

Tillåt mig en personlig kommentar. Jag i mitt arbete som psykolog på BUP under decennier har sett många ungdomar som har kämpat år ut och år in men inte gett upp och jag kunde se dem att växa upp till helt välfungerande människor. Jag tror du har samma chans. Det är bra att det finns en planering för dig med ytterligare nya metoder som du nämner. Din styrka att kämpa vidare, dvs dina inre krafter i kombination med de olika behandlingsmetoderna kommer i slutändan ge resultat. Försök att tro på din inre styrka och pröva, pröva, pröva - det kommer att visa sig ha varit värt. Men det kommer du att se bara i bakspegeln. Det kommer att ta tid att komma dit men det blir inte förgäves.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta